- The Fighter - Jag visste inte att det var en sann historia förrän efteråt jag hade sett filmen. Det kanske hade gjort mig mer förtjust. Nu kändes den lite blaha-blaha. Man kunde se hur Christian Bale hade siktet inställt på en Oscar och Mark Wahlberg har väl inte gjort något av värde sedan sin debut Boogie Nights?
- Apan - Den här är ganska gammal men jag har inte sett den förrän nu. Det är ganska underligt med tanke på att hans förra film, Farväl Falkenberg, är en av de bästa (svenska) filmer jag sett. Den här rullen var betydligt hårdare och mörkare, och om inte lika bra så åtminstone lika unik. Den satt i länge.
- Dear Zachary - En dokumentär som fick en att tappa andan. Inget upptåtjack och ganska stirrig, men sevärd och "stark", i brist på bättre ord.
- Let Me In - USA-versionen av "Låt Den Rätte Komma In" funkade faktiskt. Jag gillade originalversionen, men var inte lika religiöst besatt som en del andra. Således var det inte lika heligt för mig att Hollywood satte tänderna i den.
- Casino Jack - Jag har tröttnat lite på Kevin Spacey och den här rullen gjorde inte saken bättre. Även den här är baserad på en sann historia, men jag kommer inte ifrån att den kändes helt ointressant. Kanske man ska ha bättre koll på amerikansk politik för att uppskatta den.
- True Grit - Jag har känt det ett bra tag nu och den här filmen cementerade min åsikt att bröderna Cohen är Hollywoods mest överskattade fenomen. De har inget att säga, men gör ideligen filmer som utger sig för att ha något viktigt budskap. Det stör mig. Den här filmen är den första på mycket, mycket länge som jag faktiskt inte sett klart.
- Ils - Fransk/Rumänsk (!) thriller/skräckis som utlovade hårresande horror. Jag blev inte rädd.
- Anvil - En dokumentär om ett rockband från 80-talet som var på väg att breaka tillsammans med Metallica och de andra, men som föll i glömska och har harvat i rockvärldens B-liga ända sedan dess. Nu är de i övre medelåldern, men vägrar att ge upp. Skön film.
- The Town - Ben Afflecks andra rulle var lika bra som hans första. Bankrån, romans och pang-pang. Inget som stannar kvar, men helt klart en gedigen film. Kanske hade den varit lite bättre utan träige Affleck i huvudrollen...
- Winter's Bone - Ganska hypad rulle som lämnade mig ganska oberörd. Har svårt för när det blir sådär grått och skitigt som det kan bli ibland. Inget jag kunde relatera till, vilket är en stor grej för mig när jag ser film numera.
- Boy A - En liten anonym film som faktiskt stannat kvar längre än jag trodde när jag såg den. Baserad lite löst på verkliga händelser. En kille som suttit inne för ett mord han begick som tolvåring kommer ut, med skyddad identitet, och försöker komma tillbaka in i vardagen. Till slut hinner hans förflutna ifatt honom. Huvudrollen spelas av killen i Social Network (inte Zuckerberg, utan den andre) och han är faktiskt en riktigt grym skådis.
- Shelter - Töntig thriller med Julianne Moore. Ett klassiskt fall av att trailern var mer spännande än själva filmen.
- Never Le Me Go - Den här kunde ha varit något, men det var så uppenbart att den vas baserad på en bok och man lyckades inte få in där känslan av förfluten tid som är så viktig när man ser en film där karaktärerna växer upp från barn till vuxna.
- Animal Kingdom - Den här fi,lmen sjabblade jag bort lite, vilket retar mig. Jag borde ha sett den ordentligt, utan att sitta med laptopen och jobba parallellt. Borde ge Oscar för bästa kvinnliga biroll.a
Nu återstår The King's Speech, Blue Valentine och The Kid's Are Alright plus en del annat. Inte minst American Idol och Californication (säsong fyra) som har hittat formen igen efter en svacka i säsong tre.
Nu ska man väl sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar