Back in business

Efter en helg utan telefon kan jag konstatera att det faktiskt inte är hela världen. I alla fall inte för mig. Det skulle jag aldrig ha trott om någon hade sagt det. Det kanske är värre för andra i min omgivning som inte kan nå mig. Visst, jag känner fortfarande efter den i fickan då och då, som en slags fantomsmärta, men stunderna då jag verkligen saknat den är få. Nu har jag hur som helst återvänt till den moderna världen i och med att jag återupplivade min förförra telefon som låg och skräpade i bokhyllan. De senaste åren har den varit en leksak åt barnen, så jag var ganska säker på att den var stendöd. Jag till och med fick låna svärmors Ericsson, men eftersom jag är en inbiten Nokia-kille kändes det för svårt. Döm om min förvåning när min gamla Nokia lyste upp efter en stunds uppladdning. Ingen mp3-spelare och sånt, men jag kan i alla fall ringa och SMS:a tills jag har bestämt mig för hur jag ska göra. Iphone eller inte iPhone? Det är frågan...

Förutom detta lilla bryderi har vi (läs: alxnra) ägnat extremt mycket tid åt att leta efter en solsemester. Vi har haft så många olika förslag på bordet att jag är helt yr i bollen och får ibland googla var Lanzarote ligger (är det en stad på Cypern?) Vi velar fram och tillbaka mellan att resa senare framemot våren (solsäkrare och billigare) eller nu när det är som jävligast (osäkrare och dyrare) Det lutar åt en resa i slutet av mars (alltså mittemellan) och då till Kanarieholmarna (jag är barnsligt förtjust i att säga just "Kanarieholmarna". Så töntig är jag) Den som läser får se...

Helgen som varit var riktigt trevlig. I lördags skulle vi ju bada med familjen Jungmarks (på badhus, alltså), men i vanlig ordning grusades våra planer (den här gången på grund av simskola) så vi styrde om skutan till ett lekland. Efteråt blev det lek, stoj och tacos hemma hos Jens o Camilla innan vi åkte hem - utan Leah. Hon sov alltså över hos en kompis för andra gången i sitt lilla liv och det gick helt okej. Jens fick ta ett par nattvandringar, men inga tårar, i alla fall.

Söndagen avlöpte med stök och bök hemma. Emil är i sitt esse nuförtiden. Glad och pigg. Max, däremot, har gjort en kovändning och är nu en mycket arg ung man. Minsta lilla sak kan trigga igång ett vulkanutbrott av ilska och tårar. Det är som om de avlöser varandra. När ska de vara på topp samtidigt? Till studenten?

Här kommer lite foton. Så klart.

"Titt-ut!" För musen över fotot och håll kvar den där en stund.

Som sagt... Ibland vill hon. Ibland vill hon inte. För musen över fotot och håll kvar den där en stund.

Det blir oftast bäst när hon inte är medveten om kameran.

Leah får lite hårvård medan hon spelar.

Max vill också fotografera, men har lite svårt för tekniken.

Han är desto bättre på att skruva.

Emil ville gömma sig i skåpet, men bestämde sig för att äta upp det istället.

Vad fan hände?

Vi måste resa bort från det här helvetet på jorden!

Såja. Nu har jag jävligt mycket att göra, tack vare det här blogginlägget. Hoppas det ska smaka.