We made it

Då var julen 2010 över. Mellandagarna har susat förbi i en dimma av mat och apati. Barnen har knappt varit utomhus sedan vi hämtade dem på dagis dagen innan lillejul och de verkar inte längta ut till snön direkt. Vi får givetvis betala ett dyrt pris för vår lättja och huset har verkligen sett bättre dagar - rent städmässigt. Jag brukar säga då och då att vårt hus ser ut som ett horhus men nu vill jag passa på att be om ursäkt till alla horhus världen över. Ni har verkligen inte förtjänat att jämföras med vårt risiga hus, förlåt.

Hur var julen, då? Jodå, med sex barn och minst lika många vuxna var det liksom inte bäddat för julefrid och det fick vi inte heller. Det är bara att gilla läget, antar jag. I alla fall i ett par år till. Personligen skulle jag vilja skruva ner ambitionerna ett par steg vad gäller mat och istället fokusera på att umgås. Kanske nästa år?

Nu har siktet inställt på nyår som ska firas här hemma med två andra par. Det känns som om alla inblandade har en härligt relaxed inställning och även om det ännu en gång kommer att bli en del barn, tror jag att det kommer att bli super. Vårt största "problem" nu är att Leah har fått en ny dygnsrytm. Hon somnar gärna vid elva och vaknar vid nio. Inte idealiskt för dagis på måndag.

Nu leker killarna med sitt Lego och det är en ren fröjd att se dem samarbeta på sitt eget lilla språk. Hade det inte varit för en överhängande bajsdoft i rummet hade det varit helt perfekt.

Här kommer en bildbomb:

Klappjakt på klappar.

En frustrerad Max försöker öppna ett paket.

Nu så!

Kusin Bianca fick skidor. Klart man ska prova på parketten!

Emil är inne i en period av heaven or hell. Här har han ett sammanbrott av okänd anledning.

Leah fick ett par nya klänningar...

... som hon givetvis provade på Max.

Leah fick en rödluvanklänning av mormor.

Hon har i princip inte tagit av sig den sedan julafton.

Bianca fick en likadan. Känns som om vi fått tvillingtjejer.

Emil är otroligt förtjust i kusin Elliot.

Elliot, nio år.

Om sju år har vi alltså det här att se fram emot. Gånger två. Lycka till, Leah!

Noel tar det säkra före det osäkra.

Max är glad för det mesta nuförtiden.

Äntligen är tavlorna på plats. Har sällan varit så nöjd med något som jag lagt så mycket tid på.