Tack, det räcker nu.

Idag fick vi åka kälke till bilen. Eftersom jag var ensam med alla tre barnen, varav minst en är hyperallergisk mot all form av kyla, var det enda lösningen. Jag insåg snabbt att det hade varit lättare att köra in bilen i trädgården, för att det tog inte lång stund innan jag kände svetten rinna på ryggen. Att bära Emil samtidigt som jag drog Max och Leah genom snön och över plogbilens vallar var bland det segaste jag gjort på länge.

Jag längtar till på torsdag då jullovet börjar. Ingen ska lämna husets fyra väggar på tio dagar! Bara att bunkra upp med Prozac och slå dövörat till när de hysteriska barnen klättrar på väggarna, höga på pepparkakor och frustrerad över leksaker som gått sönder efter fem minuter.

Skämt åsido, imorgon ska jag ut och handla inför den kommande högtiden. Mat, julklappar, ved med mera med mera. Jag ska bunkra upp som om vi skulle gå i ide. Inget skall fattas oss denna helg. Det ska bakas bröd, ätas lamm racks, drickas öl och vin och gud vet allt.

Konsumera mera!

En mycket skeptisk Leah.

Surdeg? Javisst!

Go jul!