Arachnophobia

Jag har alltid haft en förkärlek för att dammsuga, men på sistone har vårt hus aldrig varit mer fritt från dammtussar. Bakgrunden är enkel. För en tid sedan hörde vi panikskrik från Leahs rum, några timmar efter läggning. Det händer då och då att Leah vaknar och har drömt något, men den här gången var det något utöver det vanliga. Skriken var högre och ihärdigare, liksom. Total panik. Under de tre sekunder det tog mig och alxnra att sprinta uppför trappan hann jag bli övertygad om att det bara kunde vara en sak: En man hade tagit sig in i hennes rum via balkongen. Allt annat var otänkbart. Sanningen skulle visa vara något betydligt mer ofarligt. En spindel hade krupit förbi på Leahs vägg intill hennes säng (gudarna vet hur hon kunde se den när hon sov. Kröp den över hennes ansikte?) Det ska erkännas att spindeln var en rejäl baddare och jag var mycket tacksam att jag stod för matlagningen denna kväll, då det gav mig en ypperlig ursäkt att skynda ner igen för att passa spisen medan alxnra fick äran att oskadliggöra den onda spindeln.

Den natten, och många nätter därefter, tvingades vi söka igenom minsta vrå i Leahs rum med en dammsugare innan hon kunde krypa ner i sängen. Över huvud taget betedde Leah sig en smula schizofrent så fort hon kom in i huset. Hon flackade med blicken mot hörnen i taket och varenda misstänkt dammtuss var tvungen att städas undan omedelbart. Med tiden utvecklade hon en knivskarp talang för att få syn på även den minsta lilla långben. Inget kryp gick säkert i vårt hem, som vid närmare undersökning visade sig husera en hel del småkryp som nu fick möta Leahs skoningslösa vrede. Alla skulle bort, stora som små.

En spindel på väg mot sin död.

Vi har försökt få henne att se spindlarna som gulliga, ofarliga, ointressanta, snälla... You name it. Det är först på sistone som det har lagt sig en smula, men jag ser fortfarande hur Leah, nästan reflexmässigt, skannar av rummet hon går in i. Hon kan göra det utan att avbryta det hon gör eller säger, så det har liksom blivit en del av hennes normala rörelsemönster. Ett slags tic. Nu smider jag planer på att hitta på en story om att spindlarna kommer eftersom de gillar att leka med hennes kläder som alltid ligger på golvet. Man måste ju kunna utnyttja situationen. Eller?