Hej då, femtioöring!

Vi kommer inte att sakna dig. Precis som vi inte saknar 5-öringen, 10-öringen och papperstian.

Om det är skralt i kassan kan man tydligen tjäna pengar på det här. Till exempel kan man panta en burk i taget. Om man stoppar en tomburk i pantautomaten, trycker ut ett kvitto och går med det till kassan så avrundas 50 öre till 1 krona.

Vilka möjligheter!

Hösten är här!

Nu råder det inget tvivel längre. Hösten är officiellt här. Idag vägrade Leah cykla till dagis utan sina vantar, och även om hon är en av de mest frusna barn jag känner förstod jag henne faktiskt. Jag längtade själv efter både mössa, halsduk och vantar. På vägen till dagis roade jag mig med att försöka komma på en enda bra grej med hösten och vintern. Efter mycket om och men kom jag fram till att det kanske kan vara att det här blir min första höst som någorlunda fotomedveten. Nytt ljus och nya färger kanske kan muntra upp en när det blåser snålt. Men det är en klen tröst och definitivt inte värt sju månaders levande helvete.

Nu är alltså grabbhelgen överstökad och kvinnorna i huset har kommit hem. Vi hämtade dem på Sturup i går och det var ett kärt återseende. Dels fick vi träffa varandra och dels fick jag återstifta bekantskapen med gnäll och otålighet som inte har förekommit under helgen. Vi är för många i vår familj, helt enkelt. Det känns lite sent att nappa på den där fosterreduceringen som erbjöds när vi fick reda på att vi väntade tvillingar. Alternativet är således att utöka familjen för att återställa balansen. Antingen ett barn till eller så får jag skaffa en fru till. Får man det? Jag lägger min röst på det parti som tillåter denna äktenskapsform. Fast då kan ju alxnra lika gärna skaffa en man till. Hmm... Kanske inte lika lockande.

Nåja, jag gör ett nytt försök att avrunda sommarmappen med lite foton från Max och Emils dagiskompis Telmas tvåårskalas.

Födelsedagsgrisen själv - Telma.

Telma klubbar ner Max.

Telma och Max är hyfsat synkade.

Max föredrog att äta sin klubba själv till slut.

När barnen äter godis får mamma en lugn stund.

Emil funderar.

Max väntar på mer mat.

Max älskar traktorer så ni kan tänka er hur glad han blev när han såg den här.

Telmas bror Hubert är även Spindelmannen. Säg inget till någon.

Leah vill gifta sig med den här killen. Jag är tveksam.

Extra allt

Grabbhelg

Som vanligt är det ett helt annat ljud i skällan när vår familj har delat på sig. Jag och killarna har haft en otrolig lugn och mysig helg hittills. Jag hade en hel del att förbereda igår inför middagen, och jag fruktade att det skulle bli en mardröm med två klängiga och osjälvständiga tvååringar men så blev det inte alls. Det var som om de trodde att de var på dagis. De lekte med varandra och kom bara och "störde" mig när de behövde hjälp med något. Jag begriper inte varför det så sällan är så när vi är samlade alla fem.

På kvällen kom fyra polare hit för lite öl och hamburgare. Jag hade haft en sur huvudvärk hela dagen, men efter en timmes tupplur på eftermiddagen var jag som en ny man. För en gångs skull var det inte alkoholen som sänkte oss utan maten. Det fanns verkligen ingen anledning alls att trycka i sig två 150-grams burgare med potatisklyftor ovanpå tortillasnacks och chips som förrätt. Jag är fortfarande mätt.
I vanliga fall brukar vi vara fler på sådana här grabbmiddagar, så det var ganska skönt att vara fem till antalet. Man kunde föra samtal med samtliga utan att skrika sig hes och killarna sov som grisar. De sista gick kl 03 (!) så det var med lätt oro jag snubblade ner i sängen. Mycket riktigt så var det någon son ville stiga upp kl 06.20, men utan en fru som sparkar en på smalbenet somnade jag om och vaknade inte förrän 07.40 vilket kändes helt okej.

Nu sover killarna middag och sedan ska vi ut på lekplatsen vid bibblan hade jag tänkt mig. Imorgon är dagis stängt så då får vi hitta på något annat. Bland annat ska vi hämta tjejerna på kvällen. Man längtar redan lite, även om jag fruktar gnällattacken som lär följa.

När man är ensam med pappa får man äta hur många salta pinnar som helst.

Och sitta på köksbänken.

Och steka köttbullar själv.

Här ser ni en grabbmiddag in the makin.

Min första chokladmousse ever. Som jag inte ens fick smaka :-(

Duffy

Hult

Tyvärr tog jag flest bilder med Manges kamera, så jag får invänta dem från honom.

Sekundär flygrädsla

Imorgon åker Leah och alxnra till Stockholm för att hälsa på Patricia. Således är det en grabbhelg som stundar för min del, och för att maximera testosteronhalten ska jag ha lite polare på middag imorgon. Jag får hoppas att Max och Emil sover så gott som de brukar, helt enkelt. Å andra sidan brukar våra sittningar inte leda till hockeystämning direkt.

Jag fick plötsligt ett sting av sekundär flygrädsla. Tanken på att mina favorittjejer ska upp i stålröret känns inte jättebra. Tack och lov är Leah taggad än så länge, men det ska bli intressant att höra efteråt om hon varit rädd. Jag har ju en teori om att man bör vara rädd, och att det är därför barn ofta skriker i flygplan. De känner instinktivt vad vi vuxna trycker undan med statistik och rationalitet. Sist vi flög med Leah (när hon var 1 år och nio månader) var hon ganska ängslig när hon såg ut från fönstret vid landningen. Hon liksom förstod att det här var ju inte helt normalt. För alxnras del håller jag tummarna för en lugn flygtur...

Idag har tiden stått still. Jag har hunnit med enormt mycket, utan att ens ha känt mig stressad. Jag började starkt med att städa ur hela källaren (igen). Det var inte lika illa som sist, men det var ändå en hel del. Sedan har jag hunnit jobba en del samt städa undan resten av huset innan jag köpte mat inför imorgon samt var på bolaget. Jag hann även köpa en liten spontanpresent till hustrun. Varför kan inte alla dagar kännas så?

Kvällen har gått i tvns tecken med Idol och hämtemat. Sedan somnade jag och vaknade när alxnra skulle nassa. Således är jag sjukt pigg nu och sitter och går igenom den outtömliga sommarmappen. Jag har ökat tempot och ger inte alla bilder lika mycket kärlek. Jag har inte heller ett tema den här gången, utan det blir lite foton huller om buller.

Enjoy...

Emil och en boll. En inte helt ovanlig syn.

Grillfest. Det blir inte mycket mer sommar än så här.

Äntligen något Emil faktiskt fick banka på.
Man önskar dock att han var med intresserad av gitarrerna.

Janet är något av Emils favorit. Annars får man inte borsta hans tänder så här.

En sorgsen prinsessa.

Leahs bordsskick lämnar en del att önska.

Väldigt starkt solljus inomhus i somras.

En nyklippt Max.

Och så två foton på Herr Bloggare. Tagna av alxnra.

Hörs på söndag, troligen. Om jag inte är för bakfull.

Visdomsord

Vardagsbekymmer...

Emil piggade på sig efter några timmar och är på dagis igen. Han kanske simulerade för att få en förmiddag på mammas bröst med nonstop Totte :-)

Jag är på jobbet och försöker jobba parallellt som jag försöker får rätt på foton jag tog på Leah för en månad sedan. Jag är övertygad om att det kan bli grymt sköna bilder, men jag känner inte att jag får rätt på det. I synnerhet ett foto står mellan flipp eller flopp. Ibland blir det väl så, att man låser sig och gör det mer komplicerat än det måste vara. Nåja, en del sköna bilder blev det iaf...

Triss i Leah

En smula överarbetad, men bilden var överexponerad så...

"Kommer det nån?"

Och så bilden jag gillar bäst, men inte vet hur jag ska redigera. Det är aldrig förbjudet att slänga in en kommentar med sin åsikt.

Nummer ett.

Nummer två.

Nummer tre.

Nummer fyra (man måste ju testa svartvitt!)

Tandvärken har lagt sig nu. Det visade sig inte vara tandvärk, utan snarare en inflammation i kinden/tandköttet. Min visdomstand sitter lite snett och hugger mig lite i kinden när jag tuggar - vilket jag gör ganska mycket eftersom jag äter tuggummi typ hela tiden. Det kanske är dags för en paus. Något alxnra hade uppskattat enormt. Annars får jag dra ut den. Hmm... Inte så lockande.

Tack för alla tröstande ord i alla fall. De värmde...

Så nu är det en ny vecka och hösten är här. Emil är hemma sjuk i feber med mamma och de övriga busungarna går på dagis. Jag jobbar (som ni märker) men ska vara hemma med honom imorgon. Rapporter från mamma har signalerat en mycket lugn Emil (typ sover hela tiden) så jag ser fram emot en dag med Photoshop i ena handen och Emils huvud i andra. Men känner jag min tur rätt är han väl frisk som en nötkärna och låter inte mig göra ett skit. Fast då sätter jag bara på Totte, som Emil är smått besatt av nuförtiden. "Titta Totte" är typ det enda han säger från morgon till kväll.

Vi ska försöka sälja vår liggdel igen.
Den här gången ingår barn!

Eftersom det är en tvillingliggdel får vi ju kasta in två barn, så klart.
Den passar en fyraåring perfekt!

En sällsam stund på lekplatsen då alla barnen gungade ihop.

Max älskar sin sandlåda.

I lördags var det maskeradkalas hos Selma!
Leah var nog mer finklädd än utklädd.

Två paket klossar (200 bitar) i en ståtlig byggnation.

På väg till kalaset... Höstjackan drog ner helhetsintrycket en smula.


Här är en dåligt exponerad bild från kalaset.
Om ni för musen över fotot (och håller kvar den en stund)
får ni se vad man kan göra för att rädda dylika foton.

Om ni tycker att Leah ser ledsen ut på kalasbilden är det för att hon absolut inte ville bli lämnad ensam. Nu när ungarna fyller fyra har konceptet "lämnekalas" gjort entré och Leah är sådär sugen på det. Efter en timme fick jag gå och hon hade sjukt kul tills vi drog hem henne under protest klockan 20 (!)

Tandvärk vs. föda barn

Jag har en teori. Det är värre att ha tandvärk än att föda barn. Inte så politiskt korrekt, kanske, men låt mig förklara.

• När man har tandvärk har man det i minst vecka. Man föder barn i ett dygn (på sin höjd)

• När man har tandvärk får äta Alvedon och vara nöjd med det. När man föder barn får man lustgast och Epidural (om man vill)

• När man har tandvärk är det inte en jävel som bryr sig. När man föder barn bryr sig alla.

• När man har tandvärk måste man fortfarande ta hand om gnälliga barn och sitt jobb. När man föder barn får man ledigt i 1,5 år.

• När man har tandvärk är det enda man kan se fram emot en tid då värken är över. När man föder barn får man ju ett litet barn som belöning för sin smärta.

I rest my case.

Trevlig helg!

Saker jag är trött på...

1/ Äta Alvedon.
2/ Tugga med endast vänstra sidan.
3/Ha ont.

Ja må de leva!

Då har turen kommit till barnens födelsedagar. Snart har vi täckt in hela sommarmånaden och vi kan återgå till vår härliga nutid. Barnen fyller ju år samma vecka så det är lite suddigt vilka paketbilder som hör till vilken dag - i synnerhet då Leah öppnar de flesta paketen oavsett vem de är avsedda för.

Leah fick en babosjka (eller hur det nu stavas)

Men hon blev nog gladast för sin nya vagn.
Något som kanske inte syns på bilden...

Som sagt, hon tar det här med att vara prinsessa på ganska stort allvar.

Hon fick även en mikrofon som gör att hon låter som en muslimsk böneutropare.

Max skulle givetvis blåsa ut ljusen men hade lite svårt för avståndsbedömningen.
Emils miner i bakgrunden är obetalbara. Sympati? Sådär, va...

Jag ägnade en stor del av dagen åt att skugga trädgården med en presenning.
När barnen skulle sätta sig hade dock solen flyttat sig. Smart, batti!

Klockan 13.00 skulle barnen komma. Bilden är tagen 11.30.

Men till slut kom de. De lekte och åt fint i värmen och vips så var det över.

Nästa år blir det nog dubbelkalas när killarna förhoppningsvis också har skaffat lite polare. Hoppas att vi bor någon annanstans då.