torsdag 24 juni 2010

Rojalist? Javisst?

Så var då äntligen det jäkla bröllopet överstökat. Sällan har något lamslagit svenska medier som detta "sagobröllop". Jag har långt ifrån läst allt som har skrivits, men bara att plöja förbi rubrikerna varje dag har tröttat ut mig. Jag är hyfsat neutral i frågan, även om jag har ganska svårt att rationalisera behovet av en monarki år 2010. Tradition för traditionens skull är jag inget fan av. Mest tycker jag nog synd om turturduvorna. Jag är ju själv gift och det är så synd att de aldrig kommer att få uppleva ett normalt bröllop med allt vad det innebär av fylletal av polarna, vickning kl 04.00 och hångelskandaler.

Ironiskt nog blev vi bjudna hem till Petra och Jonas Blanking på "bröllopsmiddag" för att fira denna dag. Det är alltså ett glatt gäng som träffas och slår på stort när det sker kungliga bröllop. Förra gången var det när Mary gifte sig i Danmark och nu blev alltså vi inviterade. Konceptet var enkelt: Vi skulle hylla (?) brudparet genom att äta en kunglig middag iförda våra bröllopskläder. Inbjudan var en kopia av den kungliga inbjudan och även om menyn kanske inte var identisk så var den i alla fall hyfsat kunglig. Sjutton personer var inbjudna (ja, det blir ju udda när folk har hunnit skilja sig) och alla tog det på blodigaste allvar. Förutom alxnra, som tog det ett steg längre. Det föll sig nämligen så att vi gifte oss efter enfya månaders resa i Sydamerika och våra unga smärta kroppar hade då ett rekordlågt BMI. Det var således inte så konstigt att alxnras klänning inte riktigt passade så här sex år och tre barn senare. Det var dock inte mycket som fattades och min kära, målmedvetna hustru visade plötsligt prov på en viljestyrka som jag inte sett förut. Hon gick på två (!) Nutrilettdieter och började morgnarna med en halvtimmes power-walking. Det innebar att hon fick ställa klockan på 06.00, vilket gjorde mig en smula förbryllad. Här har man tagit barnen på morgnarna i alla år i tron att hon var oförmögen att gå upp tidigt. Plötsligt var det inte lika svårt. Hmmm...

Målmedvenheten gjorde susen och klänningen gick på. Jag hade inga problem med att komma in i min kostym, så klart, men alla vet ju att man blir smal av att äta ostbågar. Tjejerna träffades redan klockan 15.00 för att se eländet live tillsammans, medan männen var välkomna klockan 19. Redan halv fem anade jag hur kvällen skulle sluta för min stackars pinnsmala hustru. SMS:en som jag fick visade klart och tydligt att skumpan flödat hela eftermiddagen, och alxnras ökända dåliga omdöme vad gäller sin egen förmåga att förtära alkohol hade kickat in.

Mycket riktigt. Upp som en sol, ner som en pannakaka är den närmaste beskrivning jag kan komma på. Efter en trevlig middag bröt vi upp för en bensträckare innan desserten. Tyvärr återkom alxnra aldrig, utan försvann ner i familjens yngsta dotters mysiga säng. Klockan 01.00 slängde jag henne över axeln och bar hem henne till mormor som var barnvakt. Det var inte hennes stoltaste ögonblick.

Dagen efter var ett svårt hål i alxnras liv. Jag fick fly fältet med barnen till en närliggande lekplats. Inte det roligaste jag kunde tänka mig med tanke på min egen skallebank. Mitt pluskonto är således sjukt högt och jag funderar fortfarande på hur jag ska utnyttja detta bäst.

Den obligatoriska gruppbilden.

"So crazy!"


Kolla in brudarna!


Crazy babes!


Kanske inte lika hög som originalet, men ändå...

Vår egen Victoria.

Full, men snygg.




Scrolla med musen över fotot för en lite resa i tiden.

Nu trodde jag att det här var över, som sagt. I alla fall tills de klämmer ur sig små kungabarn. Eller de andra syskonen ska gifta sig. Men då hade jag inte räknat med att Leah skulle bli totalt hooked på det här med bröllop och har nu sett SVT:s sammandrag femtio gånger. Hon går runt och säger: "... vara dig trogen" hela tiden.

Den här vecka har vi semester. Vädret är perfekt, barnen är snälla och livet leker. I måndags bodde vi en natt på en bondgård. Varför? Tja, vad gör man inte för att skapa lite stämning. Jag återkommer med ett inlägg om detta. Har en del foton att reda ut, om man säger så. Snart bär det av till Österlen för att fira Midsommar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar