En dag i parken

Vi var i Pildammsparken och matade ankor i lördags. Det var första riktiga utflykten där alla barnen gick själva utan att vi ens tog med oss vagnen. Leah är ganska bekväm av sig och går inte gärna, så vi ska försöka få bukt med det i samband med att vi inte begår samma misstag med killarna. Jag anar att det här draget kommer från mig, då jag ofta fått höra att jag inte lämnade vagnen under mina första levnadsår. På sätt och vis har jag nog bara bytt ut vagnen mot en annan vagn, den så kallade "bilen".
Leah fick hålla i brödbitarna annars hade Max ätit upp dem.

Emil var inte alls rädd för väsande änder.
Det borde han nog vara.

"Eat this, muthafuckas!"

Sedan utforskade vi Margaretapaviljongen och dess backar.

Stairway to heaven...

Leah på väg mot toppen.

"Ska vi semestra i Alperna, pappa?"

Max letar efter hissen.

"It's lonely at the top."

Och ganska kallt också.

"Nu får det räcka. Var är bilen?"


(klicka på bilderna för större version)

Jag kan för övrigt meddela att jag sprang igår igen, och den här gången var skillnaden markant. Jag stannade inte en enda gång, vilket jag inte hade trott skulle ske förrän om en månad, eller så. Jag springer inte så snyggt eller snabbt, men som tur är möter jag ingen jag känner klockan halv tio en kall marskväll. Eller det kanske jag har gjort? Jag har ingen aning, då jag är helt inne i mitt mantra "snart hemma, snart hemma". Tänk er en blandning av Ozzy live på scen och Phoebe i "Vänner". Not a pretty sight.

Tid: 24 minuter mot 26 minuter igår. Idag ska jag dock låta benen vila och gå på sexpacket istället.