En dag med tre småbarn

Tåget rullar på, och efter förra veckan, då hela familjen var hemma pga misstänkt magsjuka, är nu alla på dagis respektive på jobbet. De tre timmarna mellan kl. 16 och 19 då barnen läggs är enormt intensiva. Det är ingen picnic att hämta tre barn själv, varav ett inte vill gå hem och två inte kan gå över huvud taget. Allt måste ske i exakt rätt ordning, annars faller allt som en pannkaka. Så fort killarna får syn på mig kan man glömma att göra något annat än att klä på dem eller bära på dem. Har man tur har Max dessutom bajsat, vilket gör att Emil får sitta på golvet och vänta. Det brukar han i och för sig göra snällt om han får sin förbenade snuttefilt.

Jag har en teknik där jag cyklar med vagnen, vilket brukar förvåna folk som ser mig. Det ser nog svårare (och farligare) ut än det är. Det är faktiskt inte svårt alls, särskilt inte nu med en vagn som har så kallade kundvagsnhjul. Med Leah var det värre, eftersom hennes vagns hjul var fixerade. Om man bara tar det lugnt är det faktiskt rätt skönt att ha stödet från ytterligare fyra hjul. Man kan cykla mycket långsammare än man kan annars, t ex. Vi har ju en cykelkärra, men jag föredrar faktiskt den här varianten, eftersom jag inte kan köra in cykelkärran på dagis och lasta på killarna. När de väl kan gå kommer jag kanske övergå till kärran - innan någon polisanmäler mig.

Väl hemma brukar vi ha en halvtimme innan Alexandra kommer, och då roar sig barnen med dra-ut-alla-leksaker-vi-kan-leken. Jag brukar ge upp och fly in i köket där jag förtvivlat försöker förbereda lite middag utan att Max eller Emil får vittring av mat. Märker de att något steks eller kokas är det kört. Då är de som utsvultna hyenor som drar och skriker kring ens ben, och de ger sig inte förrän man slängt åt dem en frusen köttbulle eller lite okokt pasta. På sistone har vi kört med salta pinnar som distraktion. Nyttigt? Vem bryr sig...?

Här kommer ett axplock av vad killarna brukar roa sig med för att driva sina föräldrar till vansinne:


Stänga av och på TV:n...



...stoppa ner saker i brödrosten
(ja, sladden är utdragen)...


...som till exempel plastpåsar
(ja, vi vet att han inte borde lära sig sånt)...


...leka med allt som är svart och har knappar
(telefonen är okej eftersom den har knapplås)...


...riva ut allt i garderoben och byta om
en kvart innan det är dag för pyjamas...


...och gå på "promenad" med två vagnar och full packning.


OK, att bjuda på ravioli var kanske inte deras fel...


...men det är de som prompt insisterar på att äta själva.


Leah kan faktiskt äta fint - när hon vill.
På sistone äter hon inte alls.

Emil trillade ur vagnen häromveckan (inte när jag cyklade med den!) Felet var givetvis mitt, och jag är mest glad att farten var låg och att han landade på rygg på en grusgång. Tyvärr hade han en spade i handen, och den rev honom i pannan så det ser värre ut än det är.


Lite stryk har ingen mått dåligt av.


Emil försöker visa hur han landade.

Nu får det räcka för idag.