Nedräkningen har börjat

En vecka kvar! Det är helt overkligt, men å andra sidan känns det som om vi varit borta länge som attan. Det blir liksom så när man flyttar var fjärde-femte dag. Frangipani är helt ok; bättre än Aseania men sämre än Mali. Stora nackdelen är att vi i princip inte kan bada alls i havet pga maneter. Å andra sidan fick vi badat en hel del i havet på Koh Lipe så barnen är nöjda. Då är det värre med WiFi som endast finns vid restaurangen och i receptionen. Och så grymt segt. Man saknar att ligga i sängen och surfa :-(

Igår stack vi iväg på eftermiddagen och turistade lite. Ett måste på Langkawi är dess berömda linbana som tar en 700 meter upp i bergen. Det var hyfsat läskigt, och man var glad att man var i Malaysia som känns hyfsat välutvecklat och tryggt. Trots en lite molnig dag fick vi grym utsikt och hela utflykten var väldigt lyckad. Tyvärr hade vi missat att linbanan låg i en park som erbjöd en massa annat skoj och vi hann inte med allt innan de stängde. Kan bli återbesök...

På kvällen åt vi på Leahs favoritställe, ett mexiställe med sjukt stark chili con carne. Kändes i kistan imorse. Idag regnar det lite men de finns fortfarande hopp om en fin dag. Eventuellt gör vi en tripp till en krokodilfarm eller nåt. 

Barnen var väldigt uppjagade i taxin på väg till linbanan. 

Men till och med våra luttrade barn blev impade av utsikten. 

Det togs en hel del bilder, om man säger så. 

Utsikt galore!

Givetvis en selfie!

Skönheten och odjuret!

Emil och Leah är numera bästisar!

Badfamiljen!

Max trivs på dass - som vanligt. 

Back in Malaysia

Ok, då var vi tillbaka på Langkawi. Lämnade ett underbart Koh Lipe med tryckande värme och klarblå himmel. Lyckligtvis var vädret bra även på Langkawi så det kändes helt ok med miljöombyte. Skönt att återvända till bekanta trakter där vi känner igen oss lite. Nu bor vi på Frangipani som ligger precis vid stranden (liksom på Koh Lipe) men här finns pool(er) till barnens glädje. Med tanke på att det finns maneter i havet så känns det som ett bra beslut. Vi har bara varit här i en eftermiddag så jag kan inte recensera stället fullt ut men det känns definitivt bra. Vi ska bara bo här i fyra nätter. På nyårsafton flyttar vi till "tyskan" där vi ska tillbringa de sista dagarna. Där har vi även hyrt bil för att kunna ta oss runt. Ska bli spännande med vänstertrafiken. 

Sista bilden från Lipe...

"Hej då, Mali!"

Båttur tillbaka till Langkawi. 

Hej, nästa paradis!

Bye-bye Lipe...

Idag lämnar vi Koh Lipe och återvänder till Langkawi. Det känns lite vemodigt men samtidigt helt ok. Igår bjöd Koh Lipe på strålande väder fram till lunch och sedan växlade det till total regnstorm. Man börjar vänja sig... Vi fick tillbringa några rastlösa timmar på hotellrummet medan regnet gav med sig och sedan hade vi en härlig sista kväll med middag och barnens nya favoriträtt chokladpannkaka. 

Taget före lunch, så klart. 

Utsikten från hängmattan. 

Barnen (mest killarna) har blivit vän med en svensk kille (adopterad från Vietnam) och de springer runt med sina Pokémonkort och har skitkul. Typiskt nu när vi ska resa vidare. Annars har vi fortfarande inte gett dem sina iPads (även om det var bra nära när regnet öste ner och killarna slog frivolter av rastlöshet) Schackmanin har lagt sig en smula men är fortfarande hett eftertraktat. 

Max och Leah spelar lite schack i skuggan från palmerna.

Den här synen mötte mig igår morse när jag vaknade. Killarna spelar sin egna - obegripliga - variant av Pokémon. 

Cool kille vid frukosten. 

Det är med vemod vi lämnar Lipe och Mali Resort bakom oss. Håller alla tummar för att vädret på Langkawi ska vara ok. 

Julefrid

Julafton igår... Exakt noll julkänsla här på Koh Lipe trots att folk går runt i tomteluva. Vi gav barnen varsin julklapp på morgonen och fick oss en tankeställare. Kanske det inte är helt rätt att ge 120 presenter på tio minuter kl 20:30 efter en lång dag med äcklig mat. Nu lekte de som om de aldrig sett ett Legobygge tidigare. Lite knorr blev det så klart - i synnerhet från Emil som undrade om "det här var allt". 

Leah var först väldigt skeptisk till sin 80-talsleksak men när hon hajat grejen blev hon riktigt kreativ. 

Efter några slappa dagar ansåg vi att vi behövde gå på en liten promenad tvärs över ön. Vi snackar en promenad på en kvart men det räckte. Nu vet vi att andra sidan är blåsigare och tristare. Dessutom började det regna precis när vi kom fram, men som vi lärt oss nu så regnar det sällan länge och barnen (och jag) kastade sig i vågorna. 

Strax innan lunch nämnde Alexandra att hon inte mådde helt hundra och strax efter lunch drog hon sig tillbaka, illamående och frossig. Så julaftonsmiddgen blev lite annorlunda mot vad vi tänkt oss. Jag och barnen gav oss iväg på en tur på stan, laddade med vykort, spel och ritpapper. Lagom till att maten kommit in märkte jag att Emil inte var sig själv. Rörde varken sin hamburgare eller läsk och vi fick dra oss tillbaka hyfsat snabbt. Efter en rekordsnabb läggning av killarna satt jag och Leah i hotellbaren och spelade schack tills de slängde ut oss kl halv tolv (!) En ganska annorlunda julafton således, men härlig mot slutet ändå. Hon börjar bli så stor, lillskruttan. Nattuggla liksom sin pappa. 

Natten blev inte rolig då barnen fick stora sängen medan Alexandra fick den lilla för sig själv. Jag improviserade på en lånad badmadrass och några fuktiga handdukar :-( 

Glädjande nog var Alexandra helt OK idag på juldagsmorgonen och vädret var grymt. Blå himmel! Så nu har vi fått smaka på rejält med sol och givetvis bränt oss lite här och där. Efter lunch slocknade jag i hängmattan och nu r jag skriver detta misstänker jag att resten av familjen är i rummet för att vila från solen. Barnen sa något om att "mamma har ont i magen" vilket ju inte låter så bra. Vi som skulle få fotmassage idag...

Emil på "den andra stranden"

Utan iPad beter sig barnen plötsligt som barn igen

 Max och jag hade lite "egentid"

Utsikten från vårt hotell

Paradiset, trots allt

Lite väl neggo inlägg sist men det verkar som om mitt humör är direkt relaterat till vädret på den här resan. Idag är det julafton och både gårdagen och idag har varit superhärliga - trots ganska opålitligt väder. Det är lustigt hur snabbt man vänjer sig vid nya förutsättningar. Aseania känns långt borta, för att inte tala om Kuala Lumpur. Jag ska inte sticka under stol med att det givetvis hade varit trevligt att kunna rapportera om klarblå himmel och strålande sol men fördelen med det här vädret är att vi aldrig storknar av värmen eller riskerar att bränna oss. Glaset är halvfullt, helt enkelt. Känns som om man är på väg att fylla fyrtio snart...

Hotellet är verkligen värt vartenda öre. Riktigt fina rum, härlig trädgård och trevlig personal. Barnen har inte saknat pool en sekund och alla tre utvecklas massor för varje dag. Inte minst då vi inte har avslöjat att deras iPads är med (!) De är hooked på schack och Uno med mera och badar i timmar. Leah lärde mer eller mindre Emil att simma idag och Max blir mer och mer våghalsig och oberoende hela tiden. Igår var barnen t om vänner en hel dag! Vi visste inte vilken planet vi hamnat på :-) Även idag har de varit på bra humör och lekt fint!

Så ser vi Leah större delen av tiden. 

Jag kostade på mig en rakning för 50SEK vilket var en upplevelse i sig. Jag hade föreställt mig en sittning med raklödder och en lång, vass rakkniv hanterad med skicklighet av en barberare med stor mage. Istället fick jag förhandla med en liten thaigumma som ville ha 100 baht mer än vad tavlan angav. Det kan ha berott på mitt tiodagarsstubb som kändes för utmanande för hennes lilla Gilette-kopia men vi enades om utsatt pris utan alltför mycket groll. När hon väl började skrapa/raka (utan raklödder men med nån mjukgörande lotion) så började jag undra hur snart det var av mig att irritera en kvinna som minuten senare skulle sitta med ett rakblad intill min halspulsåder. Men efter fyrtio minuter var jag slät som en barnrumpa och det utan att ha spillt en enda droppe blod. Jag var så tacksam att hon fick 40 baht i dricks. 

Före...

... och efter :-)

Givetvis finns det massage av alla sorter och barnen fick dela på en tid medan Alexandra gottade sig en hel timme vid strandkanten. T om Max lyckades ligga still och njuta av behandlingen. Jag fotade loss som en paparazzi så klart. 

Först var det Emils tur...

... sen fick Max en omgång som gjorde honom ballögd...

... och så Leah som höll hand med mamma under tiden. 

Lata dagar, som sagt...

Nästa inlägg kommer med lite sämre nyheter är jag rädd.