battis blogg

onsdag 1 februari 2012

Nystart

Nytt år. Nytt hus. Nytt försök att blogga lite mer regelbundet. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Det har hänt så mycket sedan sist. Egypten känns som ett avlägset minne. För att inte tala om att vi en gång bodde i Friluftstaden. Vad fan gjorde vi där så länge? Nu är vi inkvarterade i nya huset i Djupadal och det är en omtumlande upplevelse. Efter två månader i kappsäck där hela familjen bodde i samma rum har vi nu rum vi inte ens varit inne i på flera dagar. Än mindre beslutat hur vi ska möblera. Tack vare en hästinsats från alxnra fick vi undan lejonparten av kartongerna på en dag, men det är ofta den sista biten som tar längst tid. Det är dock en behaglig stress och vi känner redan att vi kommer att trivas finfint i huset.

Barnen tar det hela så som barn gör - utan större uppståndelse. De var ganska sugna på att äntligen få flytta in i det berömda "huset" men Leah påstår fortfarande att hon tycker att förra huset var bättre. Något som kan bero på att man inte kan åka längs med trappan på samma sätt här i nya huset.

Renoveringen - eller vad man ska kalla den - känns redan avlägsen. Inga större problem den här gången, men kul var det inte. Det positiva är att själva planlösningen blev över all förväntan. Vi har redan glömt hur det såg ut förut. Men det finns ett litet orosmoln på den soliga himlen... Badrummet. Igen. Av en slump upptäckte våra hantverkare att det var ett ganska rejält bakfall i golvbrunnen och det var det inte när vi gjorde besiktningen. Det kan betyda en massa saker, men vi tar inga risker. Det måste redas ut. Imorgon kommer en besiktningsman från försäkringsbolaget och ska bedöma det hela.

To be continued...

Flitiga killar som flyttar in!

Flitig kille sätter ihop en soffa - helt själv!

söndag 22 januari 2012

R.I.P.

Du kommer alltid att vara den vän jag miste för tidigt.

När orden inte räcker till...

fredag 16 december 2011

Egyptia

Vi har lämnat regnrusket och blåsten för en vecka i Egypten med den utökade familjen, dvs mormor och Patricia med barn. Tio personer ska svulla och chilla i all inclusiveflaggans tecken.

Förra semestern i våras var en tiopoängare på samtliga fronter, så förväntningarna var orimligt högt ställda och nu när vi närmar oss halvlek kan vi konstatera att hittills står det oavgjort. Till Egyptens fördel är att kusinerna leker otroligt fint vilket - tillsammans med Bamseklubben - medför att vi får betydligt mer egentid. Till dess nackdel är tyvärr att vädret inte är lika perfekt. Det är inte kallt, snarare lagom. Men för att bada vill i alla fall jag att det ska vara lite för varmt, så att man längtar efter att få svalka sig. Som tur är är en pool uppvärmd och barnen är inte kinkiga. Ja, förutom Emil då som lustigt nog inte badat en enda gång. Max däremot har vågat sig i flera gånger OCH dansat på kvällens minidisco (!) Det har vi kusin Elliot att tacka för.

Tyvärr blåste det rejält igår och i denna stund ser jag hur palmträden svajar hotfullt utanför fönstret. Idag ska alla tjejerna på spabehandling och jag ska "passa" barnen. Med tanke på att deras behandling är samtidigt som Bamseklubben kommer förmiddagen att tillbringas i receptionen med WiFi (som besynnerligt nog inte är gratis!)

Utförligare rapport och en bildbomb kommer i nästa vecka :-)

måndag 28 november 2011

Tack och hej

Natt i Friluftstaden. Det här är min tid, då familjen sover och allt är tyst. Inte ens Emil gör ljud ifrån sig i sömnen.
Det är sista gången jag sitter här med en varm laptop i knät och försöker zappa och jobba parallellt samtidigt som jag ser tiden rinna iväg. I morgon går flyttlasset och vi ska även sälja soffan så det här är verkligen sista gången jag sitter här. Nu väntar ett par veckor i exil hos svärmor/mormor och renovering innan vi flyttar in på Tosterupsgatan. Det känns smått overkligt. Vi har bott här sedan 2007 och det är inte särskilt länge, men det har hänt så mycket att det lika gärna kunde ha varit 1987. Jag är verkligen färdig med huset och området, men ändå känner jag ett märkligt vemod som inte liknar den jag haft inför tidigare flyttar. Vi kom hit med en ettåring och nu är vi fem i familjen. Barnen har nog inte riktigt greppat vad som stundar imorgon. De ska på dagis som vanligt. Vi tänkte ta hit dem på eftermiddagen när allt är tomt för att ta farväl av huset och då kanske polletten trillar ner.

Huset är nerpackat till 65 %. Flytthjälp och magasinering är ordnad. Flyttstäd är bokat och hantverkaren till nya huset kirrad. Vid Lucia åker vi till Egypten en vecka med mormor samt Patricia och kusinerna. Sedan firar vi jul ihop i Malmö. Tillträdet till nya huset är den 10/1, men förhoppningsvis en vecka tidigare. Inflytt blir sannolikt någon gång under andra hälften av januari.

Det var en sak till...

Jag leker med tanken på att lägga ner den här bloggen. Mina inlägg känns alltmer oinspirerade och det går så långt mellan gångerna att det knappt kan kallas en blogg. Ett tag tänkte jag att det skulle bli ett sätt för mig att kickstarta en skrivlust, men så har det inte blivit. De få inspirerade stunderna jag har räcker knappt till en statusuppdatering på Facebook. Vem vet? Jag kanske inte alls lägger ner. Jag kanske bara tar en paus.

Nu gör Emil sina sömnljud igen. Jag borde gå och stoppa om honom. Han behöver sin sömns. Flyttkillarna kommer kl 08.

Tack och hej.

Leah - glad som en lärka.

Leah - felexponerad bild som jag ändå gillar.

En kartong är ofta roligare än dyra leksaker.

"Hmm, vem är här inne?"

"Aha! En storasyster!"

En skön tv-möbel.

torsdag 3 november 2011

På safari i Danmark

Min fru är sällsynt företagsam och snokar ofta rätt på otippade aktiviteter åt familjen. Allt grundar sig i våra barn inneboende rastlöshet som ledde till att vi tidigt insåg att en helg utan planer är en helg dömd att gå åt skogen. Således har vi plöjt igenom otaliga lekland, barnmässor, barnteaterföreställningar, barnloppisar, cirkusar, tivolin, temalekplatser och gud vet allt.

Senaste idéen var att låta siten www.barnsemester.se bjucka på en dag på Knuthenborgs safari i utbyte mot att vi tog lite bilder och skrev en recension om vår upplevelse. Vi fick biljetterna i våras någon gång och hela sommaren har det legat i bakhuvudet, men aldrig blivit av. Nu kom ju hösten i rekordfart och vi insåg att tiden var på väg att rinna ut. Så vi fick tummen loss och lyckades pricka in näst sista helgen innan parken stängde för säsongen.
På det stora hela var hela utflykten en succé, inte minst vädret som var solklart och inte för kallt. Vi insåg att det var tur att vi inte gjorde den här utflykten i somras då alla djuren är varma, slöa och håller sig undan i skuggan. Nu fick vi direktkontakt bara ett par meter in i parken - på gott och ont. Jag var inte helt nöjd när de hungriga åsnorna började småäta på vår bil. När de dessutom satte upp hovarna på motorhuven såg jag ett mycket märkligt samtal till Trygg & Hansa framför mig. Av någon outgrundlig anledning blev det inga märken, thank god.

Vi hade inte med oss mat till djuren så vi fick offra barnens tunnbröd vilket var mycket uppskattat. Dagen tillbringades med att köra runt på savannen. Ibland hoppa vi ut för att klappa en kamel eller åka lite apbuss. Vissa delar var givetvis endast för bilar, som t ex tigrarnas avdelning. Jag ska erkänna att jag var lite nervös när vi puttrade runt bland tigrarna, men tack och lov var de inte på hugget. Det var tydligen parningstid, så de kom inte ens till den uppdukade måltiden som personalen satt fram åt dem. Snopet...

Dagen avslutades med att tömma barnen på energi på den enorma lekplatsen. Här kommer lite bilder: