Di Levas okända sida

Från Vesslan

Flygande träd

En liten försmak på vad jag har pysslat med idag.

Tja... Lättare än att vänta i 150 år på att trädet ska växa upp, antar jag.

Underbara jävla ungar...

Det går inte att komma ifrån att livet inte alltid är en dans på rosor. Jag får vara ärlig att säga att tre småbarn kan suga musten ur den bäste och vissa helger känner man att måndagen inte kan komma snabbt nog så man får fly undan slagfältet hemma med pusselbitar, bråk om vattenflaskor, blöjor, fiskpinnar, mössor, skor, strumpor etc etc. Vi trodde - och fick höra - att tre barn så tätt kommer ju bli fantastiskt så småningom när de kan leka med varandra. Yeah, right :-) Vi har inte sett mycket av den varan, men nu börjar det fanimej lossna. Leah börjar komma tillbaka efter ett par veckors frånvaro då hon ersatts av Evil  "Gnäll" Leah. Nu leker hon med killarna och läser saga för dem tills de tröttnar och går därifrån - till hennes stora förtret. Så helgen som gått har varit super på alla sätt. Vi har haft en skön mix av att få gjort lite nytta, varit på lunch hos morfar i Lund, varit på barnkalas och ändå haft lite mysstunder i soffan. Barnen har lekt hyfsat självständigt och det mesta har liksom flutit på. Leah förbluffade oss alla genom att gå på sitt kalas helt själv (ja, ja, jag släppte givetvis av henne där!) och sedan toppa av helgen med att vara ensam på IKEA barninlämningsavdelning (!) Jag tror det fortfarande knappt nu när jag skriver dessa rader.

Det kanske beror på att jag körde säsongens första brasa i lördagskväll. Det är nog inte så dumt med höst och vinter ändå. Fram till nyår, i alla fall.

Förutom en tripp till IKEA har vi klippt samtliga barn. Jag dokumenterade lite eftersom ljuset var otroligt fördelaktigt!

Max charmade Emma, vår frisör!

En härlig bild på många sätt.

Emil satt stilla som en staty.

Det kan bero på klubban i munnen!

Leah viskar numera rätt mycket. Man hör inte ett ord av vad hon säger, dock.

Vill man bli fin får man lida pin.

Leah blir nog mörkhårig när som helst.

Redo för en lördagslunch hos morfar!

På med kapuschong så att frissan inte förstörs!

Älskar ljuset här, men inte Leahs jäkla klubba. Försökte ta bort den, men det var inte värt mödan. Ni kan se mitt patetiska försök om ni håller musen över bilden en sekund eller så.

När vi ändå var igång fick Leah "sillisar" också.

Vi försökte förklara för kirurgen att vi ville lyfta ögonen - inte tvärtom!

Dags för piratkalas hos August!

Emil försöker ta av sig tröjan.

Emil gillar att läsa själv.

Eder trogen bloggare i sin bästa pose!

Pomperipossa

Då var det dags för Leahs dagis att anamma en av USA:s stora traditioner: Halloween. Barnen fick gärna komma utklädda till något skräckinjagande, vilket var lite svårt för oss då Leah bara vill vara prinsessa. Mamma alxnra hanterade denna balansgång galant med en skön blandning av svart smink, nytt diadem och en ny outfit (som var på tok för stor). Om jag inte minns fel hade hon även på sig strumpbyxor med dödsskallar! Huuu, så rädd jag blir.

Faktum är att Max faktiskt blev ganska rädd och var inte alls med på den här grejen. Ängsligare barn får man leta efter.

Skräckinjagande, va?

Nu ska jag iväg och fota ett träd. Inte samma träd som innan utan ett annat träd (!) Man kan säga att jag lever drömmen ;-)

Karriärsbyte?

Jag kanske skulle bli barnboksförfattare? Jag kan ju inte bli sämre än så här:

Detta är alltså inget skämt. Det är två sidor ur en av Leahs böcker.