Diabildskavalkad

En glad blivande trebarnsmamma!

Emil... f'låt, alxnra med pappa Ramón

alxnra på semester

Sjuttiotalsvibbar

Äta bör man, annars dör man

Solhatt på

Knubbis

Enter sandgirl

alxnra med bästisen mimmi. Precis som en av Leahs bästisar heter!

Mjukt och skönt... och hårigt!

alxnra med napp

alxnra utan napp

La señorita Lillo-Gil!

alxnra i behov av lite Lypsyl

mormor och morfar innan de blev mormor och morfar!

Svägerska

Patricia styrketränar

Pretty in Pink (det här är Patricia)

Patricia igen

Man kan inte tro att det egentligen är alxnra som är den verkliga djurvännen av systrarna.

Patricia äter. Tror jag...

Strandtjejerna!

Tjejerna spelar boule med överdimensionerade klot.

Kan vara på Dragörfärjan - om nu någon minns den.

Systrarna Lillo-Gil

Patricia filosoferar.

Morfar.

Salta glajjor, Ramón!

Första skoldagen! Notera blivande tvillingföräldrarna som - omedvetna om varandra - snart ska bli kära i varandra. Det är min ryggtavla man ser i svart, alltså!

Det kommer mera av den här varan inom kort!

Fniss?

Badtjej

I dag vaknade jag klockan halv åtta av att familjen sov (!) Ja, inte Emil, så klart, men det är ju inget nytt. Stressig morgon således, så i brist på tid får det bli en liten eftersläntrare från i somras för att hålla bloggen vid liv.

En av mina nya favoritbilder på Leah.

Sockerfri... Tjoho!

Det är en stor dag idag. Tre år utan socker - nästan. Jag fick ju ett toksläpp i somras och hetsåt två halva Cornetto som smälte i min hand när barnen tröttnat på dem. Migränen, då? Den är ju inte borta, tyvärr, men anfallen är så milda att det knappt kan räknas som migrän längre. Märkligt nog har frekvensen ökat på sistone och ligger nu på en gång i månaden, vilket är en dramatisk ökning. Kanske det ligger socker i något annat jag stoppar i mig? Ostbågar e väl salta?

Nåja, strunt samma. Jag mår bättre generellt utan en massa sött och saknaden är obefintlig. Omgivningens förståelse varierar, men det är ju med goda avsikter som de prackar på en tårtor, glass och annat ideligen. Men håll ni ert missbruk för er själva, så kommer jag och hälsar på er på fettsugningskliniken sen!

På tal om socker så var våra söta barn (!) bjudna på kalas hemma hos Hubert och Telma förra helgen. Det var Hubert som fyllde fyra, men eftersom lillasyster Telma är dagiskompis med killarna fick alla komma. Det var mycket uppskattat. Killarna sov inte ens middag vilket gick över förväntan. Kanske tack vare det ständiga utbudet av socker på kalaset :-)

Födelsedagsgrisen Hubert.

Tut-tut!

Emil var oförklarligt rädd för för Nalle Puh-dockan.

Emil stretchar lite.

Emil ska bli Sveriges nya Robert Wells, hade vi tänkt.

Det är bara att öva, öva och åter öva.

Max var också med på noterna!

Men godiset var roligare än pianot ändå.

Jag tog en massa foton på Telma, som visade sig vara en riktig linslus!

Till slut fick hon nog!

Då kan man behöva vila hos sin pappa.

Tjejmaffian konfererar under bordet.

En bild på Leah jag gillar, helt enkelt.

.

Alexandra i härligt höstljus.

Bilden nedan gillar jag men jag tvekar på vilken av de två varianterna jag har gjort som jag gillar mest. Ni kan se dem genom att föra musen över fotot och låta den vila där en sekund eller två. Meddela gärna vilken ni föredrar

Lekplatsens sista skälvande dagar

Jag utlovade ju ett inlägg med lite fler bilder på Emil. Här kommer några som inte hör hemma i inlägget i övrigt.

Emil chillar gärna på golvet.

Annars går veckorna på i sakta gemak. Vintern är ju snart här, men mitt hat mot kylan har inte kommit ännu. Visst fryser man både händer och öron av sig när man cyklar till jobbet nuförtiden, men det vägs ändå upp av det fina ljuset och färgerna. Men snart är löven borta och då återstår bara ett totalt jävla skitmörker - och kyla. Förbered er på bittra inlägg. 


Den enda bra saken med vintern är att vi kanske kan slippa vårt dagliga stopp på lekplatsen. Den är iofs en livräddare många gånger, men ack så trött jag är på att gräva i den där sandlådan och sparka bollen upp, upp, upp... Tack och lov har Leah taggat ner med sitt gungande nu. Än så länge trotsar barnen kylan och gillar att leka loss en stund innan maten.

Emil glad som en lärka. Det är han för det mesta nuförtiden!

I synnerhet om han får knapra på sin favoriträtt - rån. Obegripligt...

Vad ska man skriva här, då?

Killarnas nya favoritleksak: bilarna!

Leah gillar sin docka. Könsrollerna är cementerade.

Max, då? Jo, han är också en skön lirare. Djupt inne i sin "kan-själv-period", med varierat resultat.