tisdag 21 september 2010

Tandvärken har lagt sig nu. Det visade sig inte vara tandvärk, utan snarare en inflammation i kinden/tandköttet. Min visdomstand sitter lite snett och hugger mig lite i kinden när jag tuggar - vilket jag gör ganska mycket eftersom jag äter tuggummi typ hela tiden. Det kanske är dags för en paus. Något alxnra hade uppskattat enormt. Annars får jag dra ut den. Hmm... Inte så lockande.

Tack för alla tröstande ord i alla fall. De värmde...

Så nu är det en ny vecka och hösten är här. Emil är hemma sjuk i feber med mamma och de övriga busungarna går på dagis. Jag jobbar (som ni märker) men ska vara hemma med honom imorgon. Rapporter från mamma har signalerat en mycket lugn Emil (typ sover hela tiden) så jag ser fram emot en dag med Photoshop i ena handen och Emils huvud i andra. Men känner jag min tur rätt är han väl frisk som en nötkärna och låter inte mig göra ett skit. Fast då sätter jag bara på Totte, som Emil är smått besatt av nuförtiden. "Titta Totte" är typ det enda han säger från morgon till kväll.

Vi ska försöka sälja vår liggdel igen.
Den här gången ingår barn!

Eftersom det är en tvillingliggdel får vi ju kasta in två barn, så klart.
Den passar en fyraåring perfekt!

En sällsam stund på lekplatsen då alla barnen gungade ihop.

Max älskar sin sandlåda.

I lördags var det maskeradkalas hos Selma!
Leah var nog mer finklädd än utklädd.


Två paket klossar (200 bitar) i en ståtlig byggnation.

På väg till kalaset... Höstjackan drog ner helhetsintrycket en smula.


Här är en dåligt exponerad bild från kalaset.
Om ni för musen över fotot (och håller kvar den en stund)
får ni se vad man kan göra för att rädda dylika foton.


Om ni tycker att Leah ser ledsen ut på kalasbilden är det för att hon absolut inte ville bli lämnad ensam. Nu när ungarna fyller fyra har konceptet "lämnekalas" gjort entré och Leah är sådär sugen på det. Efter en timme fick jag gå och hon hade sjukt kul tills vi drog hem henne under protest klockan 20 (!)

lördag 18 september 2010

Tandvärk vs. föda barn

Jag har en teori. Det är värre att ha tandvärk än att föda barn. Inte så politiskt korrekt, kanske, men låt mig förklara.

  • När man har tandvärk har man det i minst vecka. Man föder barn i ett dygn (på sin höjd)
  • När man har tandvärk får äta Alvedon och vara nöjd med det. När man föder barn får man lustgast och Epidural (om man vill)
  • När man har tandvärk är det inte en jävel som bryr sig. När man föder barn bryr sig alla.
  • När man har tandvärk måste man fortfarande ta hand om gnälliga barn och sitt jobb. När man föder barn får man ledigt i 1,5 år.
  • När man har tandvärk är det enda man kan se fram emot en tid då värken är över. När man föder barn får man ju ett litet barn som belöning för sin smärta.
I rest my case.

fredag 17 september 2010

Trevlig helg!

Saker jag är trött på...

1/ Äta Alvedon.
2/ Tugga med endast vänstra sidan.
3/Ha ont.

torsdag 16 september 2010

Ja må de leva!

Då har turen kommit till barnens födelsedagar. Snart har vi täckt in hela sommarmånaden och vi kan återgå till vår härliga nutid. Barnen fyller ju år samma vecka så det är lite suddigt vilka paketbilder som hör till vilken dag - i synnerhet då Leah öppnar de flesta paketen oavsett vem de är avsedda för.

Leah fick en babosjka (eller hur det nu stavas)

Men hon blev nog gladast för sin nya vagn.
Något som kanske inte syns på bilden...

Som sagt, hon tar det här med att vara prinsessa på ganska stort allvar.

Hon fick även en mikrofon som gör att hon låter som en muslimsk böneutropare.

Max skulle givetvis blåsa ut ljusen men hade lite svårt för avståndsbedömningen.
Emils miner i bakgrunden är obetalbara. Sympati? Sådär, va...

Jag ägnade en stor del av dagen åt att skugga trädgården med en presenning.
När barnen skulle sätta sig hade dock solen flyttat sig. Smart, batti!

Klockan 13.00 skulle barnen komma. Bilden är tagen 11.30.

Men till slut kom de. De lekte och åt fint i värmen och vips så var det över.

Nästa år blir det nog dubbelkalas när killarna förhoppningsvis också har skaffat lite polare. Hoppas att vi bor någon annanstans då.