En bra dag?

Idag har alla förutsättningar att bli en riktigt bra dag. Här är varför:

1/ Det är helg.

2/ Jag fick en timme med Emil och Max på morgonen som var harmonisk och skön - inte gnällig och frustrerande.

3/ Leah sov fortfarande när jag gick! Rekord för henne, då klockan var typ tjugo över åtta.

5/ Jag känner mig utsövd.

6/ Jag har fått styr på mitt Star Trek-avsnitt.

7/ Jag har bokat in en massage åt alxnra så hon får lite egentid. Tyvärr föll detta bort, då hon är är snuvig för att få massage, men jag hoppas ändå på pluspoäng för själva omtanken :-)

8/ Det har regnat in sköna nya skivor med Clark, bob hund, PJ Harvey med mera.

9/ Jag känner mig frisk.

10/ Min lediga plats i lokalen ska hyras ut idag.

Låt se hur den här dagen kan fuckas up nu då. Det började inte bra när jag skulle installera ett bandID på ett USB-minne, men som la sig på datorn istället. Kundtjänst nästa...

----------------
Listening to: Bob Hund - Blommor På Brinnande Fartyg
via FoxyTunes

A night from hell...

Alxnra har ju tagit på sig att "kura" killarna den här veckan. Vi valde Anna Wahlgrens modell som kändes bäst får oss. Den påminner om Femminutersmetoden men känns snällare. Den första stöten tar fyra nätter och nu har vi (hon) avverkat tre. Då det kan innebära en del skrik har jag och Leah sovit borta. Först hos mormor och sedan hos Sara och i natt sov vi hos mormor igen. Det har ju inte varit optimalt att Leah haft vattenkoppor samtidigt, om man säger så. Hon är snuvig, trött, febrig, gnällig och kopporna kliar. Dessutom är hon inte på dagis, så klart, så dagarna blir långa. Jag jobbar så mycket jag kan när Monika är där, men det går inte supersnabbt. Killarna gör i alla fall framsteg och sover längre och längre. I morse vaknade de kl. 06 resp. kl. 06.40. Vi kanske till och med låter Leah sover hemma i natt. Det blir inte hos mormor i alla fall, då hennes källare helt enkelt är för kall.

Inatt var dessutom en av de värsta nätterna på länge. Hon somnade snällt kl. 20, och jag satte mig för att jobba. Jag valde att översätta ett program åt BBC istället för Star Trek och det gick i en rasande fart. Jag blev klar på en dag, vilket inte är så vanligt. När jag var klar insåg jag att programmet var en så kallad 2nd, dvs jag ska översätta en norsk eller dansk förstaöversättning - inte göra en ny översättning från scratch. Jag hade alltså pissat bort en dag. Ovanpå en febrig och småkymig känsla i kroppen, kändes det helt rätt att lägga dagen till handlingarna och krypa ner hos Leah.

Just då vaknade hon och skrek på mig, så jag kastade mig ner för att söva om henne. Det gick så där. Hon bara vägrade. Jag hade inte hunnit byta om eller borsta tänderna, och var ganska kissenödig, så det var rätt så ogött det hela. Först klagade hon på att det kliade, vilket jag verkligen hade empati för så jag kliade henne på ryggen så länge jag bara orkade. Men det hjälpte inte. Hon vägrade komma till ro. Kliandet verkade sluta, och vi låg säkert tio-femton minuter i tystnad när hon plötsligt sa "Pappa? Är du där?" eller "Pappa... Jag tycker om dig" eller "Pappa... Jag är snorig". Det var gulligt till en början, men efter två timmar var tålamodet slut. Jag fick hota med att sova där uppe, och lämna henne ensam, men det bet inte på henne. Hon bara vägrade somna. Klockan blev halv två innan jag till slut verkställde hotet och gick upp och la mig på soffan. Hon gnällde en del, men inte så mycket (säkert skittrött) och till slut somnade vi (jag somnade iallafall!).

Jag vaknade kl. 06 och hon strax därefter, men hon somnade om när jag kröp ner till henne. Klockan halv åtta vaknade vi och började bege oss hemåt. Leah fick sin välling och efter att slukat den kräkte hon ner sig, så hon fick åka hem i pyjamas utan strumpor. When it rains, it pours, som man säger.

Nu ska jag kämpa vidare med Star Trek....

----------------
Listening to: The Tuss - Goodbye Rute
via FoxyTunes

Jag har alltid hatat Star Trek...

... och det blir inte bättre av att jag nu ska översätta ett avsnitt. Undrar vad som händer om jag helt enkelt vägrar undertexta det?

stackars liten...

Leah har fått feber, så nog är det vattenkoppar hon fått. Ett annat klart tecken på att hon inte är frisk är att hon somnade i soffan när vi kollade på Pippi. Hon somnade alltså av sig själv, utan att någon uppmanade henne att lägga sig eller så. Det har hänt tre gånger innan i hennes liv.


Det började med att hon frös.
Här har hon tre filtar och sin mössa.


Efter en stund såg det ut så här...

Hon vaknade inte trots att vi sålde av en babysitter och ett babygym samt matade och klädde på killarna. Hade det inte varit för att hon andas som en flodhäst hade jag kollat hennes puls.

----------------
Listening to: Tomáš Dvořák (Aka Floex) - Lesik Featuring Blue Bird
via FoxyTunes

Helgrapport

Måndag igen. Tiden rusar fram och jag får grymma vårvibbar.

Helgen har varit bra med alla möjliga aktiviteter. I lördags bestämde vi oss för att åka till Entré - Malmös nya shoppingcenter. Det var ingen bra idé. Hela Malmö hade tänkt samma sak och jag kom att tänka på bilderna man ser när IKEA öppnar nya varuhus i bortre Kina och tusentals människor köar utanför. Varför? Ingen aning. Man är ju ett flockdjur. Vi tog bussen dit, och eftersom vi tog 3:an fick Leah åka längre än vanligt, vilket gjorde henne glad. Emil var inte lika uppjagad :-)



Det skumpade en del så Leah höll i sig
samtidigt som hon mumsade på sitt lördagsgodis.


Max fick sitta själv...

Inne på Entré stod det snabbt klart att det här inte skulle funka. Jag och Leah satte kurs mot leklandet på översta våningen medan alxnra och killarna (som sov) gick en promenad. Tyvärr hade rulltrapporna slutat funka så hela Entré var mer eller mindre en enda stor kö. Jag fick bära Leah och vagnen uppför trapporna :-( Leklandet var inget att hänga i julgranen, men Leah hade skojigt. Jag höll på att omkomma i en rutschkaneolycka! Leah satt i mitt knä och vi fick en sådan sjuk fart att jag faktiskt blev lite rädd. Nere på marken väntade inte en mjuk madrass utan mer en begagnad yogamatta som inte var så skön att landa på, särskilt inte med tanke på att det var et gupp på 30 centimeter. Jag tappade andan av smärta och Leah slog i hakan. Jag fick hålla god min eftersom rutschkanan mynnade ut bland alla vuxna som nog undrade om de skulle ringa ambulans, eller nåt. Det gör fortfarande lite ont...

På kvällen kom familjen Jungmark hem till oss på Robinsonafton. Selma och Leah lekte ju så fint förra gången, men det blev andra bullar nu. Det var ömsom lek, ömsom slagsmål och ju äldre de blir ju hårdhäntare blir de. Fula tacklingar, strypgrepp och njurslag är vardagsmat för dem. Kan det vara dagis som gjort dem så tuffa? Jag har inga bilder tyvärr, vilket kanske beror på att det var ganska kaosigt. Vi fick dem att sova innan Robinson började, så kvällen mynnade ut i en härlig tv-afton. Jag älskade nya Robinson och kommer följa det slaviskt...

Jag tog även lite bilder på killarna när de vaknat efter sin tupplur i lördags:


Max äter på sin bil...



Syskonkärlek...


Kompisar


Det är härmed ganska klart att Emil har ärvt alxnras så kallade "kinaögon"...


En arty-farty bild måste man ju ha med...

Vi har bestämt oss för att killarna ska lära sig att sova hela natten. Vi vågar inte riskera att de väcker Leah, så i natt har jag och Leah sovit hos mormor. Leah var ganska skeptisk, men med lite mutor och tjat gick det vägen och vi hade det riktigt mysigt i mormors supermörka och supertysta källare. Jag vaknade av att Leah låg och småpratade med mig, och min känsla sa mig att vi hade sovit grymt länge. Klockan måste vara minst halv nio. Efter ett par minuter tittade jag efter och då var hon tjugo i tre (!) Jag fick Leah att somna om och sedan sov vi gott till halv åtta.

Nu har vi märkt att Leah fått vattenkoppor, så det blir inget dagis i dag och således inget jobb för mig heller. Vi får se hur länge vi har henne hemma. Hittills har det inte börjat varken klia eller svida...

----------------
Listening to: Trifonic - Parks On Fire
via FoxyTunes