En orm i paradiset

Det blev ingen krokodilfarm igår utan den mer närliggande Underwater World. Det var ingen höjdare direkt men vi fick ritat karikatyrer av barnen och känna och klämma på en pytonorm (!) Första gången för min del - och sannolikt sista. Riktigt imponerad av att barnen och Alexandra var så modiga. 

Eftermiddagen tillbringades på hotellet i ganska kasst väder medan Alexandra utforskade shoppinggatan. Idag ska vi nämligen besöka två familjer som har det svårt och behöver hjälp. Genom en stödorgansiation ska vi alltså besöka dem och ge lite grejer som vi tagit med från Sverige. Det känns bra att visa barnen att alla inte har det lika bra som de. Och bra att vi får mer plats i väskorna för våra grejer :-)

Idag skiner solen och himlen är blå. Det blir en förmiddag på hotellet med poolhäng för hela slanten. Får snart väcka familjen så vi hinner äta frukost innan de stänger kl 10:30 Vi satt uppe alldeles för sent igår och såg "Pretty Woman" hela familjen. De älskade den! Men de hade lite svårt att förstå konceptet "prostituerad" Varför betala för snipp-snopp, liksom? Utan att få barn? Varför gör man då snipp-snopp? Det ÄR en ganska märklig film, faktiskt. 

Annars kan man bara fortsatt konstatera att utan iPads och TV leker barnen på ett helt nytt sätt. Så som barn alltid lekt i alla dagar, dvs med det de har tillhanda. Igår lekte de affär med i princip alla saker i väskan. I två timmar (!) Utan att slå ihjäl varann!

Nedräkningen har börjat

En vecka kvar! Det är helt overkligt, men å andra sidan känns det som om vi varit borta länge som attan. Det blir liksom så när man flyttar var fjärde-femte dag. Frangipani är helt ok; bättre än Aseania men sämre än Mali. Stora nackdelen är att vi i princip inte kan bada alls i havet pga maneter. Å andra sidan fick vi badat en hel del i havet på Koh Lipe så barnen är nöjda. Då är det värre med WiFi som endast finns vid restaurangen och i receptionen. Och så grymt segt. Man saknar att ligga i sängen och surfa :-(

Igår stack vi iväg på eftermiddagen och turistade lite. Ett måste på Langkawi är dess berömda linbana som tar en 700 meter upp i bergen. Det var hyfsat läskigt, och man var glad att man var i Malaysia som känns hyfsat välutvecklat och tryggt. Trots en lite molnig dag fick vi grym utsikt och hela utflykten var väldigt lyckad. Tyvärr hade vi missat att linbanan låg i en park som erbjöd en massa annat skoj och vi hann inte med allt innan de stängde. Kan bli återbesök...

På kvällen åt vi på Leahs favoritställe, ett mexiställe med sjukt stark chili con carne. Kändes i kistan imorse. Idag regnar det lite men de finns fortfarande hopp om en fin dag. Eventuellt gör vi en tripp till en krokodilfarm eller nåt. 

Barnen var väldigt uppjagade i taxin på väg till linbanan. 

Men till och med våra luttrade barn blev impade av utsikten. 

Det togs en hel del bilder, om man säger så. 

Utsikt galore!

Givetvis en selfie!

Skönheten och odjuret!

Emil och Leah är numera bästisar!

Badfamiljen!

Max trivs på dass - som vanligt. 

Back in Malaysia

Ok, då var vi tillbaka på Langkawi. Lämnade ett underbart Koh Lipe med tryckande värme och klarblå himmel. Lyckligtvis var vädret bra även på Langkawi så det kändes helt ok med miljöombyte. Skönt att återvända till bekanta trakter där vi känner igen oss lite. Nu bor vi på Frangipani som ligger precis vid stranden (liksom på Koh Lipe) men här finns pool(er) till barnens glädje. Med tanke på att det finns maneter i havet så känns det som ett bra beslut. Vi har bara varit här i en eftermiddag så jag kan inte recensera stället fullt ut men det känns definitivt bra. Vi ska bara bo här i fyra nätter. På nyårsafton flyttar vi till "tyskan" där vi ska tillbringa de sista dagarna. Där har vi även hyrt bil för att kunna ta oss runt. Ska bli spännande med vänstertrafiken. 

Sista bilden från Lipe...

"Hej då, Mali!"

Båttur tillbaka till Langkawi. 

Hej, nästa paradis!

Bye-bye Lipe...

Idag lämnar vi Koh Lipe och återvänder till Langkawi. Det känns lite vemodigt men samtidigt helt ok. Igår bjöd Koh Lipe på strålande väder fram till lunch och sedan växlade det till total regnstorm. Man börjar vänja sig... Vi fick tillbringa några rastlösa timmar på hotellrummet medan regnet gav med sig och sedan hade vi en härlig sista kväll med middag och barnens nya favoriträtt chokladpannkaka. 

Taget före lunch, så klart. 

Utsikten från hängmattan. 

Barnen (mest killarna) har blivit vän med en svensk kille (adopterad från Vietnam) och de springer runt med sina Pokémonkort och har skitkul. Typiskt nu när vi ska resa vidare. Annars har vi fortfarande inte gett dem sina iPads (även om det var bra nära när regnet öste ner och killarna slog frivolter av rastlöshet) Schackmanin har lagt sig en smula men är fortfarande hett eftertraktat. 

Max och Leah spelar lite schack i skuggan från palmerna.

Den här synen mötte mig igår morse när jag vaknade. Killarna spelar sin egna - obegripliga - variant av Pokémon. 

Cool kille vid frukosten. 

Det är med vemod vi lämnar Lipe och Mali Resort bakom oss. Håller alla tummar för att vädret på Langkawi ska vara ok. 

Julefrid

Julafton igår... Exakt noll julkänsla här på Koh Lipe trots att folk går runt i tomteluva. Vi gav barnen varsin julklapp på morgonen och fick oss en tankeställare. Kanske det inte är helt rätt att ge 120 presenter på tio minuter kl 20:30 efter en lång dag med äcklig mat. Nu lekte de som om de aldrig sett ett Legobygge tidigare. Lite knorr blev det så klart - i synnerhet från Emil som undrade om "det här var allt". 

Leah var först väldigt skeptisk till sin 80-talsleksak men när hon hajat grejen blev hon riktigt kreativ. 

Efter några slappa dagar ansåg vi att vi behövde gå på en liten promenad tvärs över ön. Vi snackar en promenad på en kvart men det räckte. Nu vet vi att andra sidan är blåsigare och tristare. Dessutom började det regna precis när vi kom fram, men som vi lärt oss nu så regnar det sällan länge och barnen (och jag) kastade sig i vågorna. 

Strax innan lunch nämnde Alexandra att hon inte mådde helt hundra och strax efter lunch drog hon sig tillbaka, illamående och frossig. Så julaftonsmiddgen blev lite annorlunda mot vad vi tänkt oss. Jag och barnen gav oss iväg på en tur på stan, laddade med vykort, spel och ritpapper. Lagom till att maten kommit in märkte jag att Emil inte var sig själv. Rörde varken sin hamburgare eller läsk och vi fick dra oss tillbaka hyfsat snabbt. Efter en rekordsnabb läggning av killarna satt jag och Leah i hotellbaren och spelade schack tills de slängde ut oss kl halv tolv (!) En ganska annorlunda julafton således, men härlig mot slutet ändå. Hon börjar bli så stor, lillskruttan. Nattuggla liksom sin pappa. 

Natten blev inte rolig då barnen fick stora sängen medan Alexandra fick den lilla för sig själv. Jag improviserade på en lånad badmadrass och några fuktiga handdukar :-( 

Glädjande nog var Alexandra helt OK idag på juldagsmorgonen och vädret var grymt. Blå himmel! Så nu har vi fått smaka på rejält med sol och givetvis bränt oss lite här och där. Efter lunch slocknade jag i hängmattan och nu r jag skriver detta misstänker jag att resten av familjen är i rummet för att vila från solen. Barnen sa något om att "mamma har ont i magen" vilket ju inte låter så bra. Vi som skulle få fotmassage idag...

Emil på "den andra stranden"

Utan iPad beter sig barnen plötsligt som barn igen

 Max och jag hade lite "egentid"

Utsikten från vårt hotell