Fink

Förförra helgen... Eller var det helgen innan dess? Well, det var ett tag sedan nu i alla fall, så var jag och Ola i Köpenhamn på konsert. Uppslutningen var som sagt minimal, men det var riktigt gött att vi kom iväg. Dessutom var det ett tag sedan jag och Ola hände på tu man hand. Vi tog tåget på fredag eftermiddag och strosade igenom ett soligt Köpenhamn tills vi hittade ett shyst hak där vi åt och drack öl som riktiga inhemska köpenhamnsbor.

Vi skulle se en brittisk kille som heter Fink och konserten ägde rum på Amagaer Biograf. Bättre konsertlokal kan man knappt föreställa sig för den här typen av konsert, dvs lite lågmäld akustisk musik. Man fick sitta vid bord och avnjuta mer eller mindre perfekt liveljud i dunkel belysning. Det var faktiskt ganska magiskt.

Ni kan se och höra ett smakprov här:



Här kommer lite bilder från aftonen:

Köpenhamns hamn.

På väg mot konserten.

Ola

Ola försöker korsa en trafikerad gata.

Himlen var magisk denna kväll.

Som sagt, det var bara att fota loss...

... innan solen snabbt gick ner.

Sista ciggen innan vi gick in.

Så här kul hade vi det!

Man fick inte fotografera inne i konsertlokalen...

.... men som en sann paparazzi struntade jag i det...

... vilket gjorde Ola ganska nervös :-)

En så kallad GIF (dvs flera bilder som rullar automatiskt)

Rustar för nya tider...

Nu när huset är sålt och nytt hus är införskaffat har vi så smått påbörjat avvecklingen av livet här i Friluftstaden. På sätt och vis ser vi det här som en nystart på många fler plan än bara vår boendeform. Nu jävlar ska vi förnya oss, likt en orm som ömsar skinn och lämnar det gamla bakom sig som en värdelös hudbit. Inga fler möbler som är "helt okej" eller som "... ju alltid har hängt med". Inga fler halvmålade lister, tavlor som hänger löst på sniskan, galv med repor i eller hål i väggen efter misslyckade hylluppsättningar. Ut med det gamla och in med det nya! Således gör vi upp med vårt bohag och massakern är total. Ingen möbel går säker. Och de saker som får äran att följa med ska antingen kläs om eller modifieras på något sätt. Allt ska bli så bra och barnen kommer att sluta sprida sina saker överallt. Och sluta gnälla, så klart. Det ska bli en orgie i harmoni. Ett enda långt fredagsmys.

Eller hur?

I brist på annat får ni hålla tillgodo med lite foton från förförra helgen då vi åkte till Afrikalekplatsen, en temalekplats grymt väl dold i djupaste Bunkeflo.

Max vågade sig upp på Dumbo.

Hoppla!

Pappa övade sig på motljusbilder.

Behållningen var parkens klätterställning.

Leah visade sig vara total orädd...

... och klättrade och klättrade...

... och klättrade och klättrade...

... tills hon slutligen nådde toppen!

Och så ner igen!

Mamma väntade på marken.

Så här avslappnat och naturligt stod hon.

Tills Leah "tvingade" upp henne till toppen!

Hatten av för henne. Jag bangade halvvägs upp!

Stora nyheter

Hejhej!

Nu gick det så där lång tid igen... Orsaken är enkel. Vi har köpt hus. Och vi har sålt hus. Samtidigt som jag har jobbat häcken av mig med både foton och fotografering. Tre familjer har avverkats i rask takt och nu har jag sjukt mycket redigering framför mig. Det är en ljud plåga, dock, med tanke på att samtliga fotograferingar har gått superbra och jag är mycket nöjd med grundmaterialet. Måste hitta ett workflow som passar bara så att folk inte får vänta ett halvår på sina bilder.

Men huset... Ja, det var en vecka av magknip och otaliga telefonsamtal innan vi slutligen kunde köpa och sälja med två timmars mellanrum. Huset blev vi förälskade i med en gång, så det var egentligen inga tvivel på den punkten. Priset var rätt och den lilla budgivning som hade kommit igång verkade ha havererat på ett icke-accepterat underpris. Dessutom var jag bekant med ägarna.

Nu var det ju bara det att vi hade varit ganska svala mot den enda intressenten på vårt hus och plötsligt blev det ombytta roller. Utan att verka för angelägna försökte vi öppna upp för en förhandling där vi slutligen fick släppa vårt hus för en smula mindre än vad vi hade hoppats. Det kan man leva med. Det tråkiga i kråksången var att budet vi la på vårt drömhus plötsligt väckte slumrande budgivare till liv och vips så var prislappen en kvarts miljon högre. Det är bara att slicka i sig och glömma...

Nu ska vi lämna vårt hus den 1 december och tyvärr har vi inte tillträde till vårt nya förrän den 10 januari. Det finns så klart en del alternativ för vårt boende dessa fem veckor, men inget kommer att bli lätt. Vi är trots allt fem personer och rätt många behov. Men allt går med lite vilja. Har vi tur kanske de här datumen kan skjutas lite...

Vi slipper renovera, men måste för om lite för att vi ska få ihop det med sovrummen. Men inga nya kök och inga nya badrum! Hurra! Lägger ut mer exakt info om huset när vi har gått igenom besiktningen. Fick protokollet av alxnra nu.

I helgen kom sommaren på besök. Perfekt ljus och lite häng på ribban gav följande bildskörd:

Killarna välkomnar solen!

Cykla i t-shirt i oktober!

Denna brygga...

.. och detta ljus!

Leah har börjat på simskola, men temperaturen var nog inte riktigt i hennes smak.

"Jag står hellre här och kollar på fiskarna."

"Kolla, jag doppar mig!"

Bigfoot was here!

Pappas glajjor!

Emil kollar mailen!

Emil tyckte att knappen var trög och fick ett helt normalt raseriutbrott.

Leah gör pull-ups!

På vägen hem mötte vi Lovisas lillasyster, Josefina!

Leah letar efter myror. Eller nåt.

Mamma kollar upp viktig info.

Okänd man som har en mycket besynnerlig utväxt på benet.

En flicka på väg ut i det stora blå... (inte Leah, dock)

Leahs bästis Juline blir ibland hämtad av sin mammas kusin, Lykke. Hon är 16 år och fotomodell. Ska ha en fotosession med henne inom kort.(Den är fin i färg oxå. För musen över fotot!)

Det händer stora saker idag.

Dock inget som har med Emil att göra. Eller jo... Lite.

Mjölk för 1 666 SEK/litern

Fredag morgon.

Jag upptäcker att vi inte har någon mjölk, vilket är ungefär det sämsta sättet en dag kan börja för mig. För att inte tala om för Max som har väldigt svårt att förstå "mjölken är slut". Vad gör man en tidig morgon kl 07.10 och affärerna i närheten öppnar om femtio minuter? Handlingskraftig som man är tar man på sig sina träningsbyxor, stoppar in sina småfrusna barfota fötter i sandalerna och hoppar in i bilen. Statoil, here I come.

Samtidigt trippar en ung tjej ut från Statoil och ska precis hoppas på sin cykel för att bege sig till sitt dagis där hon är vikarie för dagen. Hon tar en genväg mellan pumparna och kommer ut precis i samma stund som jag accelererar en smula för att hinna före en annan bil.

Jag såg aldrig henne. Men jag hörde. Det är inte ett ljud som bådar gott. Jag insåg att jag hade kört på något, men det var inte förrän jag öppnade bildörren som jag insåg att jag faktiskt hade kört på någon. Först såg jag cykelhjulet - som en åtta - och sedan en person liggandes på marken. Sekunderna innan jag insåg att hon var oskadd var de längsta i mitt liv hittills. Som tur är fick cykeln ta smällen och cyklisten hade endast fått en smäll på benet. Inget brutet och inget trasigt. Men vi var båda bra chockade, så klart.

Jag försökte tänka klart och agera på ett hyfsat rationellt vis. Tack o lov var tjejen inte irriterad och arg, så vi lyckades snabbt komma fram till en handlingsplan där jag körde henne och hennes cykel till jobbet. Vi utbytte kontaktuppgifter och skildes åt.

En näsknäpp på en kille som tror att han har koll i trafiken. Och ja, jag köpte mjölk. Mitt livs dyraste droppar efter att självrisken är avklarad.