Imperfektion

Hmm... Jag älskar ju min iPhone. Bland annat för den fina appen Sleep Cycle som håller koll på min sömn. Men även solen har sina fläckar, verkar det som. De som gjorde appen tänkte uppenbarligen inte på oss som sover mindre än tre timmar per natt.

När man minst anar det!

Leah: Vad ska vi äta i kväll till middag?

Jag:  Jag vet inte. Vi ska äta hos Hubert.

Leah: Men... Jag vill prova något nytt. Något jag inte har smakat innan.

Jag: Jaså...?

Leah: Ja, något jag tycker är äckligt.

Jag: .... ?

Sovmorgon?

Klockan är tio i sju på morgonen och här sitter man i soffan med två tvillingpojkar som borde sova typ en timme till. Särskilt med tanke på hur sent de gick och la sig i går. Men av någon anledning vägrar de alltid att sova länge på helger. Det är som om de inte vill missa en sekund av sin lediga helg. Drygt är det i alla fall. Tur att jag gick och la mig ultratidigt igår (00.30) Det sura är att jag redan nu märker på deras gnällighet att de skulle behöva sova längre.

Den här helgen ska vi inte ha visning vilket är enormt skönt. Jag är innerligt trött på att fixa i ordning huset bara för att det ska komma tre-fyra halvintresserade familjer som ändå inte lägger bud. Vi lyckades lägga ut vårt hus till försäljning precis när luften gick ur hela bostadsmarknaden. Det är extremt lite folk ute och kollar på hus, tydligen. Varför vet man inte, men det lutar åt att vi tar bort huset från nätet inom kort så får vi köra ett race i höst istället. Det hindrar dock inte oss från att se på ett antal hus. Alltid lika kul att gå på visningar med tre barn - varav två kommer att vara outsövda.

I går var morfar och Janet här och lagade middag åt oss. Det blev en trevlig middag och när de hade åkt hem såg vi film för första gången på evigheter. Vi såg "Catfish" som var intressant men kanske inte lysande. Alltid skoj med dokumentärer (om det nu var en dokumentär, dvs. Jag är tveksam)
 
Efter mycket om och men kommer här lite foton från vår påskresa till Stockholm.

Det här med gruppfoton. Kanske det svåraste som finns.

Bianca var påskfin när vi kom upp.

Familjens nya katt, Ruben, var tålmodig med alla barnen.

Till slut fick den nog.

Max är alltid lika glad i trädgårdsarbete,

Max visade sig vara grym på att grilla burgare!

Och så gungade jag barn...

...typ hela påsken, kändes det som.

Alxnra var rädd för att slå i huvudet.

Det här, mina vänner, är stort. Jag dokumenterade första gången Emil åt ostbågar!

Emil är en gottegris.

Tack och lov gillar han även nyttiga saker - som banan.

Dags att förbränna lite kalorier.

Jocke och Bianca har ett moment.

Bianca fick natta Jocke eftersom han blev så gnällig.

Leah tyckte att solen var besvärande - även inomhus.

Det är inte alltid Emil som hamnar i mammas famn.

Noel på sin sparkstötting.

Familjen Kempff skulle ju packa ihop sitt hus. Stressnivån var besynnerligt låg.

Vi hälsade även på brorsan som här har en mysig stund med sin dotter.

Jag fick med Leah på en fotoutflykt. Här är ett smakprov. Det kommer nog ett inlägg om detta.

Ballt!

Jag har inte mycket att skriva om i dag så ni får hålla tillgodo med det här:

Hela havet stormar

Igår körde vi en white trash-picnic i Mellanhedsparken efter dagis. Det vill säga vi grillade korv på en engångsgrill intill lekplatsen. Det känns som att det kan bli sommarens tema. Vår jättegasolgrill får stå kavr i källaren och så kör vi med engångsgrillar. Hej då, miljön. Upplägget var gjutet, men stämningen punkterade sen smula av att Emil inte mådde bra och fick åka hem med mamma i förtid. Vi visste inte vad det var med honom, men han bad om att få gå och lägga sig vilket ju inte hör till vanligheterna. Kvällen och läggningen blev således enormt stökig. Max och Leah fick vara uppe till sin vanliga läggtid, men sedan lyckades Emil vakna ungefär när Max precis hade somnat. Av någon anledning upplevde Max sina fem minuters sömn som en hel natt och ville prompt gå upp (!) Leah hade inte somnat och var givetvis väldigt nyfiken på varför hennes bröder skrek så. Alxnra försökte trösta en otröstlig Emil inne i vår säng, vilket gjorde Max smått hysterisk. Han var inte sugen på att somna om ensam. Det är lustigt hur beroende de har blivit av varandra. Det är inte konstigt, men jag har liksom inte tänkt på det innan. Han vägrade somna utan Emil. Leah försökte blidka honom genom att hoppas ner i Emils tomma säng, men hon - paradoxalt nog - kunde inte komma till ro med en annan person i rummet. Efter en kaosartad hela havet stormar slutade kvällen med samtliga barn i sina respektive sängar. I alla fall i tio minuter innan Emil vaknade igen och alxnra fick ligga hos honom tills han (och hon) somnade.

I morse var Emil som vanligt igen och vi begav oss till dagis. Vid tretiden ringde de och sa att han hade klagat på magsmärtor och grät. Med tanke på hans historia tar vi inga risker och misstänkte direkt att det kunde röra sig om tarmvred. Alxnra hämtade honom och Max i ilfart medan Leah följde med en kompis hem. Tanken var att åka till sjukhuset men vi ställde in det när vi märkte hur Emil inte verkade ha ont längre. Jag tror att han är förstoppad och vi ser fram emot en leverans inom kort.

Nu sitter jag och pillar lite med foton - surprise! - och ser på de sista avsnitten av sista säsongen av "Mad Men". Det kommer att bli tomt när den är slut, så jag suger i mig varje avsnitt som en karamell. Tur att man har "American Idol" på lut...

Alxnra har klippt sig. Det är riktigt fint även om man inte ser det på bilden här.

Leah i parken.

Stora tjejen.

Som sagt, Emil var inte riktigt i form i parken.