Jag jobbar febrilt med att redigera igenom fotona från trädfällningen häromveckan. Det känns som i somras, med tanke på hur vädret har slagit om. Jävligare väder för att ta tre barn till dagis får man leta efter. Till slut tog vi bilen men det är knappt värt det med alla små moment som krävs innan man är framme. Visserligen torr, men med en puls på 180.
Men åter till det här förbaskade trädet. Jag har alltså dokumenterat fällningen av den här 150 år gamla boken åt en god väns familj. Den hade angripits av svamp och man var rädd att den inte skulle orka med en storm. På grund av platsbrist kunde man inte ta in en stor lastbil med kapningsarmar (?) så det fick bli manuell kapning på old school-vis. Det var den här firman som sedermera bad mig fotografera flytten av trädet som figurerade förra veckan. Jag har ju inga planer på att bli trädfotograf, men man vet aldrig vad ödet har i beredskap. Jag håller på med min fotohemsida och den kommer att bli klar inom kort. Det är inget avancerat, men man måste ju ha något att visa för folk om de funderar på att anlita en.
Jag drömmer om att få lite sådär lagom mycket fotouppdrag som komplement till översättarbiten. Dels för att det är kul och dels för att jag inte kan hålla på med undertexter hela livet. Det är sjukt svårt att byta karriär med tre barn och en låda full med räkningar. Jag har aldrig varit en våghalsig person och med åldern har väl inte det personlighetsdraget minskat direkt. Samtidigt vet jag att man inte kommer någon vart om man inte satsar. Det är en svår avvägning. Jag brukar få till det i slutändan och jag hoppas att det blir så även denna gång. Ett av mina delmål det här s k fotoåret har varit att se om jag kan få ett betaljobb av en för mig okänd person, alltså inte en vän eller bekant. Det här träduppdraget kommer visserligen att generera en viss ersättning, men jag är ju ändå ganska bra vän med familjen ifråga. Men på söndag ska jag eventuellt fotografera en familj jag aldrig har träffat och det känns ju ganska pirrigt. Det är svårt att ta betalt för något man inte vet om man kan leverera. Men övning ger färdighet...
Tills dess får ni hålla tillgodo med en symbolisk bild på en kille som inte bangar för att klättra ut på grenen (ursäkta direktöversättningen!)
