Leah har blivit som förbytt på sistone och uppvisar numera en trots som stundtals får Linda Blair i "Exorcisten" att framstå som Lotta på Bråkmakargatan. Det kallas visst fyraårstrots och är helt normalt bla bla bla.
Det är skitjobbigt, det är det enda jag vet. Alexandra har redan lånat en bok på bibblan för att försöka förstå sig på vårt nya "mood monster", men jag är rädd att det enda man kan göra är att hålla i hatten och vänta tills det går över. Det funkade ju under blitzen, så varför inte nu? Det som gör det extra svårt att hantera är att det inte bara är hennes dalar som nått nya djup, utan även hennes toppar har nått nya höjder. Man får antingen höra att man är en underbar pappa som hon älskar eller att man helt enkelt är en "bajs". Hittills har vi satt hårt mot hårt och maktkampen är i full gång. Jag har en föraning om att vi inte kommer att vinna innan hennes trotsperiod går över av sig själv. Jag är faktiskt livrädd för henne pubertet redan. Det kommer att bli... Intressant?
Ikväll la sig alla barnen tidigt efter ett intensivt kalas hemma hos Hubert. Killarna sov ingen tupplur idag, och det gick över all förväntan. Snart är den perioden i ens liv ett minne blott och man har alltså tre vakna barn - hungriga på uppmärksamhet - hela dagen (!) Vad har vi gett oss inpå?
I ett försök att blidka Leahs notoriska morgonhumör har jag förberett mig genom att ställa upp samtliga klossar som dominobrickor. Min enda farhåga är nu hur jag ska hantera det faktum att hon garanterat kommer att vilja få dem uppställda igen och igen. Annars är man ju en "bajs". Jag kanske ska panga dem själv nu innan jag nassar kudden?
Det ser inte så imponerande ut på bild.
.jpg)
