Alxnra har ju tagit på sig att "kura" killarna den här veckan. Vi valde Anna Wahlgrens modell som kändes bäst får oss. Den påminner om
Femminutersmetoden men känns snällare. Den första stöten tar fyra nätter och nu har vi (hon) avverkat tre. Då det kan innebära en del skrik har jag och Leah sovit borta. Först hos mormor och sedan hos Sara och i natt sov vi hos mormor igen. Det har ju inte varit optimalt att Leah haft vattenkoppor samtidigt, om man säger så. Hon är snuvig, trött, febrig, gnällig och kopporna kliar. Dessutom är hon inte på dagis, så klart, så dagarna blir långa. Jag jobbar så mycket jag kan när Monika är där, men det går inte supersnabbt. Killarna gör i alla fall framsteg och sover längre och längre. I morse vaknade de kl. 06 resp. kl. 06.40. Vi kanske till och med låter Leah sover hemma i natt. Det blir inte hos mormor i alla fall, då hennes källare helt enkelt är för kall.
Inatt var dessutom en av de värsta nätterna på länge. Hon somnade snällt kl. 20, och jag satte mig för att jobba. Jag valde att översätta ett program åt BBC istället för Star Trek och det gick i en rasande fart. Jag blev klar på en dag, vilket inte är så vanligt. När jag var klar insåg jag att programmet var en så kallad 2nd, dvs jag ska översätta en norsk eller dansk förstaöversättning - inte göra en ny översättning från scratch. Jag hade alltså pissat bort en dag. Ovanpå en febrig och småkymig känsla i kroppen, kändes det helt rätt att lägga dagen till handlingarna och krypa ner hos Leah.
Just då vaknade hon och skrek på mig, så jag kastade mig ner för att söva om henne. Det gick så där. Hon bara vägrade. Jag hade inte hunnit byta om eller borsta tänderna, och var ganska kissenödig, så det var rätt så ogött det hela. Först klagade hon på att det kliade, vilket jag verkligen hade empati för så jag kliade henne på ryggen så länge jag bara orkade. Men det hjälpte inte. Hon vägrade komma till ro. Kliandet verkade sluta, och vi låg säkert tio-femton minuter i tystnad när hon plötsligt sa "Pappa? Är du där?" eller "Pappa... Jag tycker om dig" eller "Pappa... Jag är snorig". Det var gulligt till en början, men efter två timmar var tålamodet slut. Jag fick hota med att sova där uppe, och lämna henne ensam, men det bet inte på henne. Hon bara vägrade somna. Klockan blev halv två innan jag till slut verkställde hotet och gick upp och la mig på soffan. Hon gnällde en del, men inte så mycket (säkert skittrött) och till slut somnade vi (jag somnade iallafall!).
Jag vaknade kl. 06 och hon strax därefter, men hon somnade om när jag kröp ner till henne. Klockan halv åtta vaknade vi och började bege oss hemåt. Leah fick sin välling och efter att slukat den kräkte hon ner sig, så hon fick åka hem i pyjamas utan strumpor. When it rains, it pours, som man säger.
Nu ska jag kämpa vidare med Star Trek....
----------------
Listening to:
The Tuss - Goodbye Rutevia FoxyTunes
