Det händer stora saker idag.

Dock inget som har med Emil att göra. Eller jo... Lite.

Mjölk för 1 666 SEK/litern

Fredag morgon.

Jag upptäcker att vi inte har någon mjölk, vilket är ungefär det sämsta sättet en dag kan börja för mig. För att inte tala om för Max som har väldigt svårt att förstå "mjölken är slut". Vad gör man en tidig morgon kl 07.10 och affärerna i närheten öppnar om femtio minuter? Handlingskraftig som man är tar man på sig sina träningsbyxor, stoppar in sina småfrusna barfota fötter i sandalerna och hoppar in i bilen. Statoil, here I come.

Samtidigt trippar en ung tjej ut från Statoil och ska precis hoppas på sin cykel för att bege sig till sitt dagis där hon är vikarie för dagen. Hon tar en genväg mellan pumparna och kommer ut precis i samma stund som jag accelererar en smula för att hinna före en annan bil.

Jag såg aldrig henne. Men jag hörde. Det är inte ett ljud som bådar gott. Jag insåg att jag hade kört på något, men det var inte förrän jag öppnade bildörren som jag insåg att jag faktiskt hade kört på någon. Först såg jag cykelhjulet - som en åtta - och sedan en person liggandes på marken. Sekunderna innan jag insåg att hon var oskadd var de längsta i mitt liv hittills. Som tur är fick cykeln ta smällen och cyklisten hade endast fått en smäll på benet. Inget brutet och inget trasigt. Men vi var båda bra chockade, så klart.

Jag försökte tänka klart och agera på ett hyfsat rationellt vis. Tack o lov var tjejen inte irriterad och arg, så vi lyckades snabbt komma fram till en handlingsplan där jag körde henne och hennes cykel till jobbet. Vi utbytte kontaktuppgifter och skildes åt.

En näsknäpp på en kille som tror att han har koll i trafiken. Och ja, jag köpte mjölk. Mitt livs dyraste droppar efter att självrisken är avklarad.

Cowboys

Alxnra är en djurälskare. Vi har inga djur hemma (än) och jag vet inte om det är det som har gjort att Leah är relativt ointresserad och rentutav rädd för djur. Man vet ju inte vad som formar barn och deras känslor, men man kan konstatera att Emil är totalt orädd och superförtjust i allt med päls (och även utan päls!) Leah har fortfarande inte gjort debut på hästryggen, medan Emil inte tolererar ett nej så fort han ser en häst. Förrförra helgen var vi på en sångstund med Sara från Bolibompa. Efteråt fick de barnen som ville rida på ponnyhästar. Det som överraskade den här gången var att t o m Max hoppade upp på hästryggen.

Bildbevis:

Emil förbereder sig!

Max var inte alls rädd - not.

Emil på vilda prärien.

Max galopperar.

Max tackar för skjutsen.

Max ska knäppa jackan. Det är inte lätt, men gud nåde den som vill hjälpa till.

Leah snokade upp våra riskakor.

Max gömmer sig i bushen.

En bildserie på Emil...

Mycket svartvitt nu.

Men det är ju fint.

Gubbamiddah!

Nu laggar bloggen rejält. Jag vet inte ens om det är lönt att försöka hålla den i kronologisk ordning. Man borde ju skriva oftare och kortare, men det blir liksom aldrig så. Det är så klart alla foton som drar ner frekvensen på inläggen. Nåväl, det är bara att gilla läget.

Förrförra helgen var jag i alla fall gräsänkling för en helg då alxnra var iväg med syrran på en Londonresa. Mormor tog hand om barnen natten mellan fredag och lördag så att jag skulle kunna ha en traditionsenlig gubbamiddah. Det är tredje året i rad som jag bjuder upp till dans på höstkanten och man önskar att man kunde få ihop grabbgänget lite oftare. Man får vara glad för det lilla...

Upplägget är detsamma. Bort med barn och fru, in med mat och öl och vin. Ambitionsnivån på middagen är strax över medel, fokus ligger på hygge. In år bjöds det på fiskgryta och förra året var det hamburgare. Förrätt är för mesar - chips duger fint - men jag brukar slå till med en efterrätt. I år var det en av årets varmaste nätter, så vi tillbringade större delen av kvällen ute i trädgården (till rökarnas förtjusning) Det var som att sitta på Mallis. Helt otroligt skönt att sitta ute i t-shirt till klockan 02.

Här kommer lite bilder:

Gruppbild kändes liksom uteslutet, så det fick bli så här.

Hult bommar aldrig när en kamera dyker upp.

Fiskgrytan tog slut. Gott betyg.

Jens var inte i form, men höll god min.

Kjellgren förkortar livet med fem minuter.

Malmös flitigaste student.

Hult knäpper upp.

En fräsch turk i sina bästa år.

Kjellgren i djupa tankar.

Mange fotade loss.

Dags att åka hem. "Var är cykelnyckeln?"

En dag på ALV

Titeln på inlägget låter som om vi varit och besökt en läkare med barnen, men faktum är att det är roligare än det låter. Alla småbarnsföräldrar förstår ju med en gång att det rör sig om Astrid Lindgrens Värld, det lilla småländska paradis för alla som gillar den kära gamla Astrids sagor. För vem gör inte det? Det är liksom obligatoriskt att gilla Emil, Madicken, Pippi och de andra. Jag har försökt analysera tjusningen hos dessa figurer under mina otaliga sagostunder och de oräkneliga filmer jag har sett med barnen. Den röda tråden är ju en lätt anarkistisk anda som jag verkligen kan förstå att den tilltalar barn. Gör vad du vill och helst tvärtemot vad de vuxna (samhället) vill. Att Astrids huvudkaraktärer stjäl, luras och bryter mot diverse lagar är inget man ska lägga vikt vid.

Men tillbaka till vårt besök på ALV. Det är en stor park där man byggt upp de olika miljöerna från böckerna. Det är teater och andra evenemang samt en massa lekplatser, så klart. Vi visste att vi inte skulle hinna med att köra upp och besöka parken på samma dag, så vi åkte upp en dag i förväg och bodde då på Pippis Hotell i närheten. Det var kanske inte ett trestjärnig hotell, men fullt funktionellt för en natt. Lite som att sova över på dagis. Nästa morgon var vi utanför entrén fem i tio och lyckades sedan tillbringa hela dagen där tills de slängde ut oss. Mina förväntningar var inte speciellt höga, men jag måste nog ge ALV ett högt betyg. Det var ett bra upplägg med olika teaterföreställningar som verkligen trollband barnen. Till och med Max lyckades sitta still i tjugo minuter! Skådisarna var till en stor del barn och alla var bra. Ingen kändes sådär Wahlgrenskt proffsig och tillgjord. Som sagt, åtta timmar räckte nästan inte till. Vi fick stressa igenom de sista sakerna innan de stängde. Men två dagar i parken hade nog varit för mycket.

Bilder:

Pippi, Tommy och Annika (typ)

Leah ville bo här.

Tja, varför ente? Emil var inte helt nöjd, dock.

Ett litet psykbryt.

Max ville prompt sova i våningssängen - i tio sekunder.

Leah var lite rädd i klätterträdet.

Det kändes bättre på Lilla Gubben.

Pippi och hennes pappa och...? Vem var han?

Leah överraskade oss genom att våga krama Pippi. Jag hann inte ens få upp kameran :-(

Här har jag dock ingen ursäkt. Sämst när det gäller, helt enkelt.

Av alla karaktärerna fastande Leah mest för Emils mamma, Alma.

De fann sig i de moderna könsrollerna direkt.

Kan någon ringa BRIS?

Max vågade sig fram till Elisabeth, Madickens syster.

Leah på Bråkmakargatan.

Finns det en traktor ska den sittas på.

Emil fick "stirret".

Korvstoppning.

Max käkar...

... och fåglarna väntar tålmodigt på smulorna.

Lite porträtt.

Ett litet porträtt...

Killarna är ofta kompisar...

... men ibland inte.

Så praktiskt. Alla tre kan kissa samtidigt.

"Ingen vidare service på det här stället!"

Leah krympte och krympte.

Mamma också.

Den obligatoriska ALV-bilden!

Emil i rätt lucka. Max... Hmmm...

En sista korv innan bilen väntade.

Leah tänkte ta en dusch.

En fin bild bara.

Hemma i tv-soffan igen. Ser på Pippi, så klart.