Egyptia

Vi har lämnat regnrusket och blåsten för en vecka i Egypten med den utökade familjen, dvs mormor och Patricia med barn. Tio personer ska svulla och chilla i all inclusiveflaggans tecken.

 Förra semestern i våras var en tiopoängare på samtliga fronter, så förväntningarna var orimligt högt ställda och nu när vi närmar oss halvlek kan vi konstatera att hittills står det oavgjort. Till Egyptens fördel är att kusinerna leker otroligt fint vilket - tillsammans med Bamseklubben - medför att vi får betydligt mer egentid. Till dess nackdel är tyvärr att vädret inte är lika perfekt. Det är inte kallt, snarare lagom. Men för att bada vill i alla fall jag att det ska vara lite för varmt, så att man längtar efter att få svalka sig. Som tur är är en pool uppvärmd och barnen är inte kinkiga. Ja, förutom Emil då som lustigt nog inte badat en enda gång. Max däremot har vågat sig i flera gånger OCH dansat på kvällens minidisco (!) Det har vi kusin Elliot att tacka för. 

Tyvärr blåste det rejält igår och i denna stund ser jag hur palmträden svajar hotfullt utanför fönstret. Idag ska alla tjejerna på spabehandling och jag ska "passa" barnen. Med tanke på att deras behandling är samtidigt som Bamseklubben kommer förmiddagen att tillbringas i receptionen med WiFi (som besynnerligt nog inte är gratis!)

Utförligare rapport och en bildbomb kommer i nästa vecka :-)

Tack och hej

Natt i Friluftstaden. Det här är min tid, då familjen sover och allt är tyst. Inte ens Emil gör ljud ifrån sig i sömnen.
Det är sista gången jag sitter här med en varm laptop i knät och försöker zappa och jobba parallellt samtidigt som jag ser tiden rinna iväg. I morgon går flyttlasset och vi ska även sälja soffan så det här är verkligen sista gången jag sitter här. Nu väntar ett par veckor i exil hos svärmor/mormor och renovering innan vi flyttar in på Tosterupsgatan. Det känns smått overkligt. Vi har bott här sedan 2007 och det är inte särskilt länge, men det har hänt så mycket att det lika gärna kunde ha varit 1987. Jag är verkligen färdig med huset och området, men ändå känner jag ett märkligt vemod som inte liknar den jag haft inför tidigare flyttar. Vi kom hit med en ettåring och nu är vi fem i familjen. Barnen har nog inte riktigt greppat vad som stundar imorgon. De ska på dagis som vanligt. Vi tänkte ta hit dem på eftermiddagen när allt är tomt för att ta farväl av huset och då kanske polletten trillar ner.

Huset är nerpackat till 65 %. Flytthjälp och magasinering är ordnad. Flyttstäd är bokat och hantverkaren till nya huset kirrad. Vid Lucia åker vi till Egypten en vecka med mormor samt Patricia och kusinerna. Sedan firar vi jul ihop i Malmö. Tillträdet till nya huset är den 10/1, men förhoppningsvis en vecka tidigare. Inflytt blir sannolikt någon gång under andra hälften av januari.

Det var en sak till...

Jag leker med tanken på att lägga ner den här bloggen. Mina inlägg känns alltmer oinspirerade och det går så långt mellan gångerna att det knappt kan kallas en blogg. Ett tag tänkte jag att det skulle bli ett sätt för mig att kickstarta en skrivlust, men så har det inte blivit. De få inspirerade stunderna jag har räcker knappt till en statusuppdatering på Facebook. Vem vet? Jag kanske inte alls lägger ner. Jag kanske bara tar en paus.

Nu gör Emil sina sömnljud igen. Jag borde gå och stoppa om honom. Han behöver sin sömns. Flyttkillarna kommer kl 08.

Tack och hej.

Leah - glad som en lärka.

Leah - felexponerad bild som jag ändå gillar.

En kartong är ofta roligare än dyra leksaker.

"Hmm, vem är här inne?"

"Aha! En storasyster!"

En skön tv-möbel.

På safari i Danmark

Min fru är sällsynt företagsam och snokar ofta rätt på otippade aktiviteter åt familjen. Allt grundar sig i våra barn inneboende rastlöshet som ledde till att vi tidigt insåg att en helg utan planer är en helg dömd att gå åt skogen. Således har vi plöjt igenom otaliga lekland, barnmässor, barnteaterföreställningar, barnloppisar, cirkusar, tivolin, temalekplatser och gud vet allt.

Senaste idéen var att låta siten www.barnsemester.se bjucka på en dag på Knuthenborgs safari i utbyte mot att vi tog lite bilder och skrev en recension om vår upplevelse. Vi fick biljetterna i våras någon gång och hela sommaren har det legat i bakhuvudet, men aldrig blivit av. Nu kom ju hösten i rekordfart och vi insåg att tiden var på väg att rinna ut. Så vi fick tummen loss och lyckades pricka in näst sista helgen innan parken stängde för säsongen.
   På det stora hela var hela utflykten en succé, inte minst vädret som var solklart och inte för kallt. Vi insåg att det var tur att vi inte gjorde den här utflykten i somras då alla djuren är varma, slöa och håller sig undan i skuggan. Nu fick vi direktkontakt bara ett par meter in i parken - på gott och ont. Jag var inte helt nöjd när de hungriga åsnorna började småäta på vår bil. När de dessutom satte upp hovarna på motorhuven såg jag ett mycket märkligt samtal till Trygg & Hansa framför mig. Av någon outgrundlig anledning blev det inga märken, thank god.

Vi hade inte med oss mat till djuren så vi fick offra barnens tunnbröd vilket var mycket uppskattat. Dagen tillbringades med att köra runt på savannen. Ibland hoppa vi ut för att klappa en kamel eller åka lite apbuss. Vissa delar var givetvis endast för bilar, som t ex tigrarnas avdelning. Jag ska erkänna att jag var lite nervös när vi puttrade runt bland tigrarna, men tack och lov var de inte på hugget. Det var tydligen parningstid, så de kom inte ens till den uppdukade måltiden som personalen satt fram åt dem. Snopet...

Dagen avslutades med att tömma barnen på energi på den enorma lekplatsen. Här kommer lite bilder:

Leah redo för en biltur.

Emil fick krama en riktigt Ior (!)

"Mmm, en backspegel!"

"Får man komma in?"

Det var lättare att mata dem vid sidan om bilarna.

Jag är glad att den här rackaren inte kom närmre.

Ja, vad heter de här djuren nurrå?

"Muuu!"

Som ni ser var det ganska trevligt ljus att fotografera i!

En av de sista bilderna jag tog - okronologiskt nog.

En mycket stillastående kamel.

Barnen kollar på apor - eller var det tvärtom?

Max matar apor för fullt i apbussen.

Skitig ruta = cool textur på bilden

En giraff funderar på om Max kanske smakar gott.

Våra barn hade aldrig vågat något sån här.

I lemurdelen kunde man gå runt.

Det fanns lemurer överallt.

De hoppade runt...

... och satte sig till och med ganska nära.

Vi var en lång stund hos getterna.

Alxnra och Leah ville gärna ta med en hem.

En get fick smak på alxnras halsduk.

Tony Tiger.

Är det bara jag eller ser det ut som om den överväger en attack?

Leah kollar in tigrarnas mat.

Den enda bilden på mig. Arty farty...

Vi fick snickra ihop en egen fågelholk.

Va' som folk, gör en holk!

Alla barnen blev tatuerade.

Lekplatsen!

Emil gillade flotten!

Man fick prova att poppa popcorn på stenåldersvis.

Upp o hoppa!

Leah susade fram på linbanan.

Leah på väg in i en labyrint.

Gångbro.

På väg ut från parken - nöjda och glada.

Fink

Förförra helgen... Eller var det helgen innan dess? Well, det var ett tag sedan nu i alla fall, så var jag och Ola i Köpenhamn på konsert. Uppslutningen var som sagt minimal, men det var riktigt gött att vi kom iväg. Dessutom var det ett tag sedan jag och Ola hände på tu man hand. Vi tog tåget på fredag eftermiddag och strosade igenom ett soligt Köpenhamn tills vi hittade ett shyst hak där vi åt och drack öl som riktiga inhemska köpenhamnsbor.

Vi skulle se en brittisk kille som heter Fink och konserten ägde rum på Amagaer Biograf. Bättre konsertlokal kan man knappt föreställa sig för den här typen av konsert, dvs lite lågmäld akustisk musik. Man fick sitta vid bord och avnjuta mer eller mindre perfekt liveljud i dunkel belysning. Det var faktiskt ganska magiskt.

Ni kan se och höra ett smakprov här:



Här kommer lite bilder från aftonen:

Köpenhamns hamn.

På väg mot konserten.

Ola

Ola försöker korsa en trafikerad gata.

Himlen var magisk denna kväll.

Som sagt, det var bara att fota loss...

... innan solen snabbt gick ner.

Sista ciggen innan vi gick in.

Så här kul hade vi det!

Man fick inte fotografera inne i konsertlokalen...

.... men som en sann paparazzi struntade jag i det...

... vilket gjorde Ola ganska nervös :-)

En så kallad GIF (dvs flera bilder som rullar automatiskt)