Jag gillar inte Morrissey...

... men jag håller med honom om det här:

WON

Här kommer fler bilder från konserten med WON i lördags. Jag är ganska nöjd med att jag vågade mig längst fram för att ta dem. Det fanns en hel del andra fotografer med mycket större objektiv än mitt lilla fasta 35 mm. Men det är ju inte alltid storleken det hänger på, eller hur ;-)

Figge stämmer gitarren.

Fast något måste åtgärdas med pedalerna.

Eller var det bara en ursäkt för att ta en klunk öl?

Trummisar borde ha dubbelt gage.

Gamla stockfinster-hult hoppade in på extrabas!

Vilket kan behövas när Kim drar igång sliden på 22:a bandet.

Det var allt från denna rockkväll. I kväll ska vi spela bowling. Jag lever ett kontrastrikt liv, om inget annat.

Fredagshumor

Maskulinitet

Jag har aldrig känt mig särskilt grabbig. Jag hatar fotboll (all sport, faktiskt), att slåss, bilar och andra saker som Slitz vill att man ska gilla om man kissar ståendes (inte ens det gör jag!) Men jag har sällan känt mig mesigare än när eder lille översättare/fotograf-wannabe kallades in för att dokumentera familjen Adielssons trädfällning. Det blir liksom inte manligare än så här: Att klättra omkring i ett tio meter högt träd med en motorsåg!

Det kommer mer av den här varan inom kort. Nu har jag en sjukt busy dag framför mig.

Busy Bob

Jädrar i hoppet vad man fick massor att stå i nu. Utöver en jäkla massa översättningar har jag fått i uppdrag att dokumentera fällningen av ett stort träd hos en god väns föräldrar. Jag var där hela dagen igår och fotade runt tusen bilder (!) Det kommer att bli ett spektakulärt inlägg, men jag inte tid med det nu. Ni får hålla tillgodo med ett litet foto från i lördags när jag var och såg (och hörde) WON spela på Babel. Figge, en av medlemmarna, ska flytta till Hong Kong snart så det här blir nog deras sista konsert på ett tag. Jag fångade trummisen Per och Figges sköna farväl-kram efter konserten...

Hej då, kompis!

Jag tänkte tipsa polisen...

Laserflickan?

Diabildskavalkad

En glad blivande trebarnsmamma!

Emil... f'låt, alxnra med pappa Ramón

alxnra på semester

Sjuttiotalsvibbar

Äta bör man, annars dör man

Solhatt på

Knubbis

Enter sandgirl

alxnra med bästisen mimmi. Precis som en av Leahs bästisar heter!

Mjukt och skönt... och hårigt!

alxnra med napp

alxnra utan napp

La señorita Lillo-Gil!

alxnra i behov av lite Lypsyl

mormor och morfar innan de blev mormor och morfar!

Svägerska

Patricia styrketränar

Pretty in Pink (det här är Patricia)

Patricia igen

Man kan inte tro att det egentligen är alxnra som är den verkliga djurvännen av systrarna.

Patricia äter. Tror jag...

Strandtjejerna!

Tjejerna spelar boule med överdimensionerade klot.

Kan vara på Dragörfärjan - om nu någon minns den.

Systrarna Lillo-Gil

Patricia filosoferar.

Morfar.

Salta glajjor, Ramón!

Första skoldagen! Notera blivande tvillingföräldrarna som - omedvetna om varandra - snart ska bli kära i varandra. Det är min ryggtavla man ser i svart, alltså!

Det kommer mera av den här varan inom kort!

Fniss?

Badtjej

I dag vaknade jag klockan halv åtta av att familjen sov (!) Ja, inte Emil, så klart, men det är ju inget nytt. Stressig morgon således, så i brist på tid får det bli en liten eftersläntrare från i somras för att hålla bloggen vid liv.

En av mina nya favoritbilder på Leah.

Sockerfri... Tjoho!

Det är en stor dag idag. Tre år utan socker - nästan. Jag fick ju ett toksläpp i somras och hetsåt två halva Cornetto som smälte i min hand när barnen tröttnat på dem. Migränen, då? Den är ju inte borta, tyvärr, men anfallen är så milda att det knappt kan räknas som migrän längre. Märkligt nog har frekvensen ökat på sistone och ligger nu på en gång i månaden, vilket är en dramatisk ökning. Kanske det ligger socker i något annat jag stoppar i mig? Ostbågar e väl salta?

Nåja, strunt samma. Jag mår bättre generellt utan en massa sött och saknaden är obefintlig. Omgivningens förståelse varierar, men det är ju med goda avsikter som de prackar på en tårtor, glass och annat ideligen. Men håll ni ert missbruk för er själva, så kommer jag och hälsar på er på fettsugningskliniken sen!

På tal om socker så var våra söta barn (!) bjudna på kalas hemma hos Hubert och Telma förra helgen. Det var Hubert som fyllde fyra, men eftersom lillasyster Telma är dagiskompis med killarna fick alla komma. Det var mycket uppskattat. Killarna sov inte ens middag vilket gick över förväntan. Kanske tack vare det ständiga utbudet av socker på kalaset :-)

Födelsedagsgrisen Hubert.

Tut-tut!

Emil var oförklarligt rädd för för Nalle Puh-dockan.

Emil stretchar lite.

Emil ska bli Sveriges nya Robert Wells, hade vi tänkt.

Det är bara att öva, öva och åter öva.

Max var också med på noterna!

Men godiset var roligare än pianot ändå.

Jag tog en massa foton på Telma, som visade sig vara en riktig linslus!

Till slut fick hon nog!

Då kan man behöva vila hos sin pappa.

Tjejmaffian konfererar under bordet.

En bild på Leah jag gillar, helt enkelt.

.

Alexandra i härligt höstljus.

Bilden nedan gillar jag men jag tvekar på vilken av de två varianterna jag har gjort som jag gillar mest. Ni kan se dem genom att föra musen över fotot och låta den vila där en sekund eller två. Meddela gärna vilken ni föredrar